I ett historiskt perspektiv har människor mestadels levt i patriarkat. Det är först på det senaste århundradet som de riktigt stora förändringarna har gjorts ur jämställdhetssynpunkt. Dessa förändringar talar Britt-Marie Ringfjord om under en föreläsning om genus och medier. Hon talar bland annat om många olika perspektiv på feminism men vad som jag tycker är mest intressant i det här ämnet är diskussionen av könsskillnaderna. Jag tycker att på grund av alla diskussioner om högre jämställdhet, feministiskt initiativ, internationella kvinnodagen m.m. så blir skillnaderna mellan män och kvinnor större. Det skulle räcka med att lära upp i skolorna att alla människor ska behandlas lika och jobba med mångfaldsarbete på organisationer. Ju mer människor pratar om skillnaderna desto mer tydliga blir de.

 

Curran (2010) skriver att media skapar skillnader mellan könen och hierarkiska strukturer. Det är alltså genom media som vi lär oss om skillnader, inte likheter, mellan könen och detta bildar vår uppfattning. Om vi bara ser höga chefer som är män så kommer vi tro att det inte finns kvinnliga chefer. Media har större inflytande på oss än vad de allra flesta personer tror.

 

 

Orättvis damfotboll?

Under föreläsningen talade Ringfjord om ett exempel som jag reagerade starkt på. Hon sade att fotbollsbranschen är orättvis då herrfotbollsspelare kan försörja sig på sina löner i allsvensk fotboll medan damfotbollsspelar på samma nivå behöver ett extra arbete vid sidan om. Jag anser att det här är fullt logiskt. Damfotboll har inte samma efterfrågan och drar därmed inte samma publik. Eftersom herrfotoboll faktiskt har högre tempo, hårdare spel och fler häftiga mål är det mer eftertraktat vilket är mycket svårt att förändra. Därför får klubbarna inte in lika mycket pengar som måste resultera i en lägre lön till spelarna.

 

Ringfjord menade att problemet med de låga lönerna låg i att damfotbollsklubbar behöver andra sponsorer än vad herrlagen behöver och att det därför är svårt att få dessa. Jag tror inte att problemet ligger i brist på rätt sponsorer eftersom sponsorer också betalar utifrån hur bra efterfrågan är av laget. Om laget inte drar lika stor publik så vill ingen betala lika mycket pengar för det. Jag anser alltså att det här fallet inte är en jämlikhetsbrist utan helt enkelt brist på efterfrågan.

 

 

Stereotyp homosexualitet

Jag skrev i inledningen om att ju mer människor pratar om skillnader mellan personer desto mer tydliga blir skillnaderna. Hittills har jag endast skrivit utifrån manligt/kvinnligt men samma sak gäller även homosexuella. Om homosexuella hade framstått på samma sätt som heterosexuella både i samhälle och i media så hade det förmodligen inte funnits lika mycket kränkningar mot homosexuella som det finns idag. Bland annat finns det pridefestivaler och parader, gaygala, speciella symboler m.m. På det här sättet visas skillnaderna mer och istället för att t.ex. en homosexuell man ska ses som en ”vanlig” person så får folk intrycket av att de är tramsiga, modemedvetna personer som bara talar om ”fashion” med stockholmsdialekt. Det här är nämligen vad media visar av homosexuella t.ex. genom tv-program som Fab 5. Homosexualitet förstoras helt enkelt enligt min åsikt. Om media visar lite mer ”normala” personer som är homosexuella som jag vet med säkerhet finns där ute så kommer bilden av homosexuella ändras. Jag har även hört folk som talar om ett speciellt ”homoutseende”, vilket förmodligen inte stämmer in ofta på personer.

 

Något annat som handlar om min teori är vad som kallas för mångfaldsarbete inom organisationer. Det innebär att man som organisation ska försöka få en så bra mångfald som möjligt genom skillnader mellan kön, etnicitet, handikapp och även sexuell läggning. Varför peka ut vilken sexuell läggning folk har? Det har ingen som helst inverkan på hur arbetet sköts och gör bara att de homosexuella knappast kan vara anonyma i sin läggning. Visserligen kan det även vara positivt med sådan mångfald eftersom det ger fler perspektiv i vissa diskussioner men det är samtidigt fel att peka ut de homosexuella.

 

 

Avslutande kommentarer

Om jag ska summera mina åsikter så skulle jag säga att ju mer skillnader mellan olika grupper i samhället visas och diskuteras desto större problem blir det. På det här sättet förstoras skillnaderna och folk blir kränkta och felbehandlade. Sluta peka ut och särskilja personer och försök bara att lära ut uttrycket ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad” och dess innebörd!

 

Media har makten över folks åsikter vilket bör tas på allvar. Kanske ska mediebolagen vara mer medvetna om citatet från Spiderman: “With great power comes great responsibility”. Media har makten men samtidigt ansvaret för att grupper i samhället inte syns på ett missvisande sätt.

 

Källor:

 

Britt-Marie Ringfjord 27/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Genus och Medier”

 

Curran, James (2010) Mass Media and Society. 5th ed. London: Bloomsbury.