Jag har nu under en femveckorsperiod deltagit på föreläsningar, läst böcker, reflekterat och diskuterat olika intressanta områden inom ämnet ”Medier och samhälle”. I dagens samhälle förändras allt snabbt och utvecklingen går snabbare än någonsin. Förmodligen kommer jag inte ha samma uppfattningar om ett år från nu. Vi får alltid nya insikter och kunskaper i olika ämnen.

En viktig del i arbete om medier och samhälle är att man som person ska vara kritisk och eftertänksam. Man måste alltid försöka se allt ur flera olika perspektiv. Samtidigt tycker jag att alla borde fundera mer inom just de ämnena som jag har skrivit om.

Det senaste inlägget jag skrev var en liten bonus som jag har gått och funderat på länge och som jag tycker är intressant.

Nu är det dags för mig att tacka och önska lycka till i den fortsatta utvecklingen. Jag kommer att följa den med spänning!

/Niklas Nordheim

Armand & Michéle Mattelart skriver i sin bok ”Theories of communication” om Harold D. Lasswell som tidigt kom ut med en bok om propagandatekniker. Lasswells syfte med boken var att dra lärdom av första världskriget i propagandasynpunkt.  Enligt honom var propaganda det mest effektiva sättet och även det billigaste att styra massorna med. Andra alternativ var att styra folket genom våld eller korruption. Då massmedier blev mer och mer utvecklade blev dessa populära propagandakanaler. Det är ur det här som dagens reklam har fötts då massmedia fortfarande är det mest effektiva sättet att påverka många människor, anser jag. Visserligen är inte propaganda och reklam synonymer då det förstnämnda främst innebär att påverka snarare än att informera. Dock så antar jag att propaganda låg som grund när reklamen blev populär i massmedier.

Under all valpropaganda i augusti månad detta år upptäckte jag något mycket skrämmande. Jag läste om flera olika politiker från olika partier och deras åsikt om reklam. Vad jag reagerade mest på var hur pass okunniga dessa personer var angående media och reklam. De flesta sade nämligen att reklam inte hade någon betydelse för dem och att de gärna hade varit utan den. De menade att reklamen inte behövdes. Därför tänkte jag nu förklara hur våra liv och samhället i stort skulle sett ut utan reklam.

Utan reklam skulle vi kunna titta på tv i lugn och ro utan att bli störda av reklamavbrotten. Vi skulle slippa bläddra några sidor extra i tidningen och vi skulle ibland slippa bli påtryckta med budskap vi inte vill ha. Det låter ju bra. Skönt.

Om vi vänder på myntet så har vi snart en helt annan syn. Jag staplar:

Utan reklam…

• får vi ingen information om vad som finns någonstans. Vi vet inte vilka produkter som olika företag har och vi skulle absolut inte veta skillnaderna mellan olika produkter. Vi vet inte heller vad vi vill ha eftersom vi inte får veta vad som finns att välja på.
• hade företag inte kunnat bli stora. Det hade bara funnits små lokala företag som blir tvungna att få ett bra rykte. Samma företag kan nog inte få lika bra rykte i varje stad och bli stort företag på det sättet. Detta hade i sin tur inneburit att inga storföretag kan producera massprodukter och utvecklas på samma sätt som nu. Företagen vet heller inte om vilka konkurrenter de har, plötsligt kan de hitta en ny på gatan bredvid. Det här hade tagit oss tillbaka i tiden minst 100 år och stoppat utvecklingen.
• kommer du inte ha råd att surfa på internet. Det kommer kosta pengar att ha en webbläsare och det kommer kosta pengar att söka i en sökmotor. Google är reklamfinansierat och hade därför behövt ta betalt per sökning vilket hade inneburit att du inte vill söka i onödan och därför inte hittar nya intressanta webbplatser på internet. Det hade i sin tur inneburit att du istället för att söka allt på internet behöver gå tillbaka till tiden med böcker och telefonkataloger.
• hade inga internettidningar funnits eftersom dessa är reklamfinansierade vilket hade inneburit att du måste köpa varje tidning du vill läsa. Då menar jag såklart inte att köpa dagens tidning för 15 kr. Självklart inte. Tidningen hade ju såklart blivit mycket dyrare den också eftersom den inte heller får ha reklam i sig vilket förmodligen hade gjort att tidningen istället hade kostat minst det dubbla. Detta får du betala varje dag bara för att få läsa nyheter.

Källor:

Mattelart, Armand & Michèle (1998) Theories of Communication. London: Sage

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om makten över medierna, alltså ägandet av olika medier. Nu tänker jag fokusera mer på makten inuti medierna. Jag menar då makten över själva innehållet i exempelvis en tidning, vilka nyheter, reportage m.m. som kommer med. I detta inlägg kommer jag att använda mig av en tidning som exempel. Den ekonomiska aspekten är viktig i den här frågan och kan variera mycket beroende på hur stor del av tidningen som är reklamfinansierad. Reklam är nämligen mycket viktigt för tidningar, enligt Doyle (2002). Han skriver att reklamen är extra viktig i regionala tidningar och att dessa tidningar inte hotas lika mycket av radio och tv. Däremot kan de påverkas mycket av låg- och högkonjunkturer vilket är viktigt att veta. Reklam i tidningar kan alltså påverka mycket och därför har jag valt i mitt följande exempel att utgå från en reklamfinansierad tidning.

Möjliga bestämmare av innehållet

Vem som bestämmer över innehållet i en tidning är inte självklart. Det kan finnas antingen en eller flera som har makt att kunna bestämma om detta. Jens Cavallin sade under en föreläsning att det kan finnas fyra olika makthavare i en tidning. Dessa är enligt honom:

1.       Ägaren

2.       Journalisten

3.       Annonsörerna

4.       Redaktionen

Först och främst kan ägaren ses som en stor makthavare, vilket är förståeligt. Denna person eller företag äger tidningen och då tycker jag att den självklart ska kunna vara med och bestämma över innehållet. Visserligen är förmodligen ägaren mest intresserad av att intäkterna är så höga som möjligt och är kanske inte då lika insatt i vad läsarna vill ha. Jens Cavallin sade att ägarna inte har makten att få in speciellt material i tidningen eftersom det är den ansvarige utgivaren som bestämmer detta. Däremot kan ägaren bestämma att visst material inte får publiceras och har därför en viss makt över innehållet.

Att ha journalisten som makthavare över innehållet tror jag är mindre bra. Journalisten vet kanske vad läsarna vill ha och kan göra artiklarna intressanta men risken är att de väljer ut sådant innehåll som speglar de själva och deras intressen. Plötsligt har vi massor av material om hundar eller om motorsport vilket kanske inte alls är det som folket vill läsa om.

Annonsörer är viktiga för en tidning och bör därför behandlas väl men om man ska gå långt att man ger annonsörer makt över innehållet tycker jag är över gränsen. Det går inte att anpassa innehållet efter annonsörernas vilja eftersom det då kanske hade blivit en reklamkänsla över hela tidningen. Visst, det kan vara möjligt att skriva en artikel om fjällvandring om Fjällräven vill annonsera den dagen men det ska inte ske alltför frekvent. Jag tycker att annonsörer ska anpassa sig efter innehållet och inte tvärtom.

Att redaktionen ska ha makten över innehållet anser jag vara det bästa alternativet. På redaktionen sitter allt från analytiker av målgruppen till ekonomer. De vet vad läsarna vill ha för innehåll och kan på det sättet bidra med högre intäkter till ägarna. På redaktionen sitter även den ansvarige utgivaren som vet vilka artiklar som får och inte får publiceras i lag- och etikperspektiv. Sedan är frågan om vem det är på redaktionen som egentligen bestämmer innehållet. Det är inte möjligt att ha ett möte med alla varje gång något ska publiceras men kanske kan redaktionen sätta upp riktlinjer för innehållet tillsammans. Det är den bästa lösningen jag kan komma på för makthavande av innehållet i en tidning.

Vem sätter agendan

Medieagendan handlar om ämnen som tas upp i medierna så mycket att de till slut blir viktiga frågor för människorna som läser. Det kan exempelvis vara att medier tar upp klimathotet varje dag i flera veckor och därför gör oss läsare/lyssnare/tittare mer intresserade. Problemet är vem som ska bestämma vad som ska upp på agendan. Är det samma personer som bestämmer innehållet eller är det utomstående, exempelvis organisationer, myndigheter, publiken?

Till skillnad från det konkreta innehållet i tidningen anser jag att agendan ska sättas utifrån vad som är viktigt för läsarna och inte vad redaktionen tycker. Möjligtvis kan agendan influeras av exempelvis forskare eller andra företag som driver forskning inom vissa områden. Det här anser jag eftersom forskningen kan vara otroligt viktig att få folk intresserade av, exempelvis då klimatförändringar. Det är något som invånarna behöver ha mer kunskap om och därför ska forskare kunna påverka mediernas agenda.

Avslutningsvis

Jag tycker alltså att det framförallt ska vara redaktionen på en tidning som bestämmer innehållet som publiceras men att ägaren ska kunna ha en åsikt. Jag har själv som ägare av en tidning velat kunna påverka innehållet på ett eller annat sätt, framförallt om det är jag som är grundaren av tidningen. Dock så arbetar förmodligen grundaren på redaktionen och har därmed makt över innehållet.

Innehållet ska bestämmas av redaktionen men den stora agendan ska sättas av utomstående aktörer, antingen forskare eller publiken. Jag tror att det kan vara ett bra alternativ att göra undersökningar bland läsarna och se vad de tycker är viktigt och deras attityder för och emot olika ämnen. Samtidigt kan det vara svårt att veta i förväg vad som är viktigt för läsarna. Exempelvis var förmodligen inte svenska befolkningen intresserade av klimatfrågor innan det började tas upp på allvar i media.

Källor:

Jens Cavallin 3/11-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Medier, struktur och makt II”

Doyle, Gillian (2002) Understanding media economics. London: Sage.

Alla har vi föreställningar om hur en asiat ser ut. Alla har vi en bild av en typisk amerikan. Men hur ser en typisk europé ut och hur är en sådan till sättet? Den här frågan ställde Elisabet Idermark under en föreläsning. Hon har tidigare arbetat med att anordna EU-möten och säger bland annat att det finns en gemensam möteskultur under dessa möten. Många länder i Europa är mycket olika varandra och det finns massor av språk och kulturer. Därför är det förmodligen svårt att få fram en gemensam kultur under möten mellan länderna, alla kan knappast uppskatta den.

Jag själv känner ingen direkt samhörighet med andra européer jämfört med exempelvis amerikaner. Däremot om jag skulle ha varit på semester i Amerika och träffat en annan person från Europa så hade jag nog känt att vi hade något gemensamt och att vi nästan borde känna varandra. Det här nämner även Idermark. Jag ser alltså mig själv som en europé mer än vad jag själv tänker mig. Det finns någon viss känsla över européer trots att det är så stor skillnad mellan alla de människor som bor här.

Exempel på europeisk identitet

Vad skulle då en typisk europeisk identitet vara? Hur ser en amerikan på européer? Förmodligen är bilden av européer väldigt olika beroende på vem man frågar. Europa är litet till ytan men innehåller massor av olika sorters människor, historia, kulturer m.m. Det går knappast att få in allt under en person. En europé kan inte vara en baguette-ätande, tjurfäktande, pizzabakande, bastubadande blondin med stora bröst som klär sig i lederhosen. Jag tror att några generella sätt att se på en europé kan vara:

-          Framgångsrika teknologiska företag (Skype, spotify m.m.)

-          Fredliga (färre oroligheter än i många andra världsdelar)

-          Stor matkultur (allt från pizzor i Italien till ostlandet Frankrike)

Som jag har beskrivit så går det inte att smälta ihop alla identiteter till en enda generell identitet. Idermark sade att en vanlig metafor är att tala om det mångkulturella USA som ”the melting pot” vilket innebär att många olika identiteter smälter ihop och blir en amerikan. Kanske hade det kunnat gå att se en europé på samma sätt men frågan om hur en typisk europé agerar m.m. kvarstår.

Jag tror knappast att det går att förklara en typisk europeisk identitet. Däremot ser jag ingen stor betydelse av varför man ska veta om en sådan identitet. Kanske är det bra att vi är så olika att det inte går att smälta oss samman. Jag är nöjd med läget som det är och jag uppskattar att européer kan vara så olika.

Källor:

Elisabet Idermark 29/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”EU-kommunikation”

I dagens samhälle kan företag vara i princip hur stora och hur små som helst. Det finns enmansföretag och det finns företag med hundratusentals anställda. Skillnaden är alltså mycket större nu än för hundra år sedan då jag antar att de allra flesta företag var små och nästan likadana. Nu har vi stora kedjor som växer globalt och finns i världens alla hörn samtidigt som de konkurrerar ut småföretag som inte kan hålla samma mått. McChesney (2001) mediesystem som har vuxit globalt den senaste tiden. Innan 1990 har mediesystemen endast varit nationella men vid sekelskiftet började de växa globalt i en snabb fart. I boken skriver han bland annat att vi nu ser ett skapande av globala oligopol precis likt oljeindustrin. Det här ser jag mycket allvarligt på.

Jag tycker att konkurrens är en viktig del på marknaden och är alltså positiv till småföretagande. När det gäller media är uppköp och utkonkurrerande av småföretag vanligt. Nyligen kom nyheten om att Gota Media vill köpa upp tidningen Östran här i Kalmar. Företaget, som tidigare äger bland annat Barometern, kommer i så fall att nästan få monopol bland dagstidningarna i Kalmar då jag tror att de flesta kalmariter läser just dessa två tidningar. Frågan är då om sådana här situationer är bra eller dåliga? Ska det vara få stors företag eller många små företag?

Storägare vs. Småägare

Jag anser att det finns både för och nackdelar med både små och stora företag. Detta vill jag förklara i några få konkreta punkter som följer:

Stora företag:

-          Kan minska priserna genom massproduktion och massköp

-          Har möjlighet att genomföra stora kampanjer med många inblandade

-          Syns och hörs på en större geografisk yta

-          Har problem att göra snabba förändringar

Små företag

-          Är mer flexibla och anpassningsbara

-          Skapar större konkurrens

Egenföretagare

Jag är sedan en tid tillbaka delägare i två nystartade företag. Sedan en lång tid är jag intresserad av affärsidéer och uppstartning av företag. Om samhället hade styrts enbart av större företag hade det varit mycket svårt att starta upp ett eget företag och kunna konkurrera. Jag vill på ett eller annat sätt jobba med småföretag i framtiden, antingen i företag jag äger själv eller exempelvis konsultering för andra företagare. Jag hade gärna sett att samhället hade bestått av fler mindre företag än några få stora. Exempelvis är det så gott som omöjligt att starta upp ett företag nu och konkurrera med IKEA. Detta gör att många inte ens tänker tanken att kunna göra det.

Jag tänker alltid försöka göra det bästa för att ha kvar småföretagen. Det är roligare med mindre företag. De är mer spännande, mer flexibla och går att förhandla med på ett annat sätt än med stora företag. Länge leve småföretagen och konkurrensen!

Källor:

Jens Cavallin 28/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Medier, struktur och makt I”

McChesney, Robert W (2001) Rich Media, Poor Democracy: Communication Politics in Dubious Times. New York: The New Press.

I ett historiskt perspektiv har människor mestadels levt i patriarkat. Det är först på det senaste århundradet som de riktigt stora förändringarna har gjorts ur jämställdhetssynpunkt. Dessa förändringar talar Britt-Marie Ringfjord om under en föreläsning om genus och medier. Hon talar bland annat om många olika perspektiv på feminism men vad som jag tycker är mest intressant i det här ämnet är diskussionen av könsskillnaderna. Jag tycker att på grund av alla diskussioner om högre jämställdhet, feministiskt initiativ, internationella kvinnodagen m.m. så blir skillnaderna mellan män och kvinnor större. Det skulle räcka med att lära upp i skolorna att alla människor ska behandlas lika och jobba med mångfaldsarbete på organisationer. Ju mer människor pratar om skillnaderna desto mer tydliga blir de.

Curran (2010) skriver att media skapar skillnader mellan könen och hierarkiska strukturer. Det är alltså genom media som vi lär oss om skillnader, inte likheter, mellan könen och detta bildar vår uppfattning. Om vi bara ser höga chefer som är män så kommer vi tro att det inte finns kvinnliga chefer. Media har större inflytande på oss än vad de allra flesta personer tror.

Orättvis damfotboll?

Under föreläsningen talade Ringfjord om ett exempel som jag reagerade starkt på. Hon sade att fotbollsbranschen är orättvis då herrfotbollsspelare kan försörja sig på sina löner i allsvensk fotboll medan damfotbollsspelar på samma nivå behöver ett extra arbete vid sidan om. Jag anser att det här är fullt logiskt. Damfotboll har inte samma efterfrågan och drar därmed inte samma publik. Eftersom herrfotoboll faktiskt har högre tempo, hårdare spel och fler häftiga mål är det mer eftertraktat vilket är mycket svårt att förändra. Därför får klubbarna inte in lika mycket pengar som måste resultera i en lägre lön till spelarna.

Ringfjord menade att problemet med de låga lönerna låg i att damfotbollsklubbar behöver andra sponsorer än vad herrlagen behöver och att det därför är svårt att få dessa. Jag tror inte att problemet ligger i brist på rätt sponsorer eftersom sponsorer också betalar utifrån hur bra efterfrågan är av laget. Om laget inte drar lika stor publik så vill ingen betala lika mycket pengar för det. Jag anser alltså att det här fallet inte är en jämlikhetsbrist utan helt enkelt brist på efterfrågan.

Stereotyp homosexualitet

Jag skrev i inledningen om att ju mer människor pratar om skillnader mellan personer desto mer tydliga blir skillnaderna. Hittills har jag endast skrivit utifrån manligt/kvinnligt men samma sak gäller även homosexuella. Om homosexuella hade framstått på samma sätt som heterosexuella både i samhälle och i media så hade det förmodligen inte funnits lika mycket kränkningar mot homosexuella som det finns idag. Bland annat finns det pridefestivaler och parader, gaygala, speciella symboler m.m. På det här sättet visas skillnaderna mer och istället för att t.ex. en homosexuell man ska ses som en ”vanlig” person så får folk intrycket av att de är tramsiga, modemedvetna personer som bara talar om ”fashion” med stockholmsdialekt. Det här är nämligen vad media visar av homosexuella t.ex. genom tv-program som Fab 5. Homosexualitet förstoras helt enkelt enligt min åsikt. Om media visar lite mer ”normala” personer som är homosexuella som jag vet med säkerhet finns där ute så kommer bilden av homosexuella ändras. Jag har även hört folk som talar om ett speciellt ”homoutseende”, vilket förmodligen inte stämmer in ofta på personer.

Något annat som handlar om min teori är vad som kallas för mångfaldsarbete inom organisationer. Det innebär att man som organisation ska försöka få en så bra mångfald som möjligt genom skillnader mellan kön, etnicitet, handikapp och även sexuell läggning. Varför peka ut vilken sexuell läggning folk har? Det har ingen som helst inverkan på hur arbetet sköts och gör bara att de homosexuella knappast kan vara anonyma i sin läggning. Visserligen kan det även vara positivt med sådan mångfald eftersom det ger fler perspektiv i vissa diskussioner men det är samtidigt fel att peka ut de homosexuella.

Avslutande kommentarer

Om jag ska summera mina åsikter så skulle jag säga att ju mer skillnader mellan olika grupper i samhället visas och diskuteras desto större problem blir det. På det här sättet förstoras skillnaderna och folk blir kränkta och felbehandlade. Sluta peka ut och särskilja personer och försök bara att lära ut uttrycket ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad” och dess innebörd!

Media har makten över folks åsikter vilket bör tas på allvar. Kanske ska mediebolagen vara mer medvetna om citatet från Spiderman: “With great power comes great responsibility”. Media har makten men samtidigt ansvaret för att grupper i samhället inte syns på ett missvisande sätt.

Källor:

Britt-Marie Ringfjord 27/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Genus och Medier”

Curran, James (2010) Mass Media and Society. 5th ed. London: Bloomsbury.

Nyligen deltog jag på en föreläsning där Annelie Ekelin talade om eDeltagande. Hon menar att eDeltagande omfattar publikt deltagande med IT-stöd i olika processer, alltså att bland annat låta personer vara med och driva utvecklingen av någonting genom att delta i diskussioner via internet. Det här är någonting som jag tror kommer bli större och större med åren. Redan nu har det börjat användas av många företag och myndigheter.

Ekelin talade under sin föreläsning om sociala medier och fördelar med att använda dessa utifrån ett organisationsperspektiv. Framförallt sade hon att sociala medier bidrar till att minska motivationströskeln för deltagande, alltså att det blir enklare för personer att delta. Det här är nog den främsta anledningen till varför organisationer väljer att använda sig av sociala medier. På senare tiden har förmodligen Facebook blivit den mest effektiva kommunikationskanalen bland de sociala medierna på internet. På Facebook finns 500 miljoner människor som använder tjänsten framförallt för nöjets skull och jag tror att om en person gör något de gillar samtidigt som de ser reklam eller liknande så blir de mer positivt inställda till det. Därför tror jag att t.ex. kommuner med fördel kan använda sig av Facebook-grupper och andra funktioner för att nå ut till personer och få dessa att agera. På det sättet minskas motivationströskeln precis som Ekelin sade.

Curran (2010) skriver angående e-democracy och eDeltagande att internetuppkoppling har blivit något av en grundförutsättning för medborgarskap i dagens digitala samhälle. Visst är det så. Vi känner oss utanför och borta från omvärlden när vi inte har tillgång till internet. Curran (2010) säger även att utan internetuppkoppling skapas inte bara en digital klyfta (skillnaden mellan de som har internet och de som inte har) utan även en demokratisk klyfta. Nu för tiden är alltså internet så pass viktigt för människor att demokratin försämras när inte alla har tillgång till det. Internet ger oss tillgång till så mycket information och material så att vi kan få reda på precis vad vi vill.

För att eDeltagande ska fungera som samhällsutveckling behövs såklart oftast en hel del information och material från kommunen (eller vilka det nu är som vill genomföra det). Det kan på det sättet krävas mycket tid att ge ut detta material och kanske är det sådant material som de inte är så stolta över, exempelvis en budget som inte kunde hållas. Samtidigt så är det viktigt för oss medborgare att vi får tillgång till detta material då vi lever i ett demokratiskt land. Vi har rätt att se det och därför tycker jag att det bara underlättar att exempelvis ha materialet på sin hemsida.

Jag kan tänka mig att det förr var ganska svårt att involvera ungdomar i utveckling och undersökningar som rör samhället. Det problemet har idag blivit enklare att lösa. Ungdomar sitter idag väldigt mycket tid framför datorn och internet. Den här målgruppen är alltså väldigt enkel att nå via internet om det görs på rätt sätt. Samtidigt behövs det göras på ett bra sätt för att lyckas fånga ungdomarnas uppmärksamhet och intresse eftersom de möter massor av liknande information varje dag och inte kan ta in allt.

Eget exempel på eDeltagande

Om jag nu hade suttit i exempelvis en kommun och velat involvera ungdomar i en undersökning som handlar om nöjesutvecklingen i kommunen så hade jag valt att göra detta genom internet. Jag skulle ha haft undersökningen på Facebook där jag vet att ungdomarna befinner sig och försökt göra reklam genom nätverk som jag vet att ungdomarna där är med i. Informationen hade formulerats ungefär såhär:

Vad vill du ha på din gata?
Vi förstår att du gärna hade kommit ifrån datorn en stund om det hade funnits något kul att göra. Nu vill vi på Kalmar kommun veta vad du vill ha för aktiviteter eller nöjen i stan. Vi blir nöjda om du blir nöjd. Hjälp oss och svara på några frågor här. Tack! J

På det här sättet tror jag att ungdomarna skulle bli mer positiva och känna att informationen är mer personlig än vad vanlig kommuninformation brukar vara. Samtidigt som det syns på ett ställe där ungdomar befinner sig och gillar så tror jag att det hade varit en lyckad satsning.

Vilka bör använda sig av eDeltagande?

• De som har mest användning för eDeltagande anser jag vara kommuner och politiska organisationer. Kommuner är till för att få det lokala samhället att fungera så bra som möjligt och bli ett ställe där invånarna trivs och vill stanna. Därför är det viktigt för kommunen att låta invånarna vara med och bestämma och utveckla. Då behövs det ett enkelt sätt för invånarna att delta i diskussionerna vilket då kan lösas genom eDeltagande. Det behövs en bra webbplats med funktioner som gör det enkelt och förståeligt för alla så att alla har samma förutsättningar att påverka. Problemet med detta sätt att sköta utveckling är att internetbefolkningen inte är proportionsenligt med verkligheten. Det är klart fler ungdomar som befinner sig på internet än pensionärer. Därför faller en stor grupp bort i eDeltagandet och med det i åtanke måste kommunen försöka komma ut till pensionärer på annat sätt än via internet.

• Kommuners användande av eDeltagande kan ses som ett lokalt användningsområde medan politiska organisationers användning mer kan ses som framförallt globalt. Politiker ska representera sina väljare och behöver därför få inblick i hur dessa tänker och tycker. Därför är eDeltagande mycket viktigt även för dessa då personer från hela landet ska kunna säga sitt och då är internet det bästa alternativet för interaktion.

• Även företag kan med fördel använda eDeltagande på vissa sätt. Bland annat kan företag behöva veta hur de ska utveckla sina tjänster eller produkter för att tillfredsställa sina kunder. Då är en bra internettjänst ett bra alternativ för att få in den informationen. Exempelvis kan vara att skapa ett diskussionsforum där kunder kan diskutera företagets tjänster eller produkter.

Avslutande kommentarer

Jag har förstått fördelen med att använda internet som kommunikationskanal och vikten av eDeltagande. Det underlättar arbetet att nå sin målgrupp eftersom det går att utnyttja både lokalt och globalt. Det är inte svårare att få folk runt i världen att delta än att få invånarna i den lokala byn att göra det. I mitt framtida arbete kommer jag att använda internet i största möjliga grad när det finns anledning att göra det. Det finns flera olika fördelar med detta, bland annat anser jag att det är:

-          Billigare (Det går ofta att genomföra nästan gratis)

-          Miljövänligare (Inga massutskick via posten)

-          Effektivare (Jag kan involvera fler personer utan att de behöver anstränga sig)

Källor:

Annelie Ekelin 22/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”eDeltagande”

Curran, James (2010) Mass Media and Society. 5th ed. London: Bloomsbury.

Av egen erfarenhet vet jag att det är mycket diskussioner bland framförallt ungdomar idag om public service och den tillkommande mottagaravgiften på 2100kr per år. Många ungdomar säger att de inte vill betala för någonting de inte utnyttjar, alltså att de exempelvis inte tittar på SVT. Frågan jag ställer mig då är om det på något sätt går att avskaffa public service eller finansiera det på annat sätt. Jag ska samtidigt tillägga att när jag vidare skriver om public service menar jag både TV och radio men att jag ofta använder SVT som exempel för public service i helhet.

Alternativ vid förändring

Olof Hultén sade på en föreläsning med ämnet public service att det finns ett antal alternativ för att få ut det bästa möjliga för allmänheten i radio och TV. Han säger bland annat att om vår public service ska förändras på något sätt så kan det göras på ett sådant sätt att SVT endast visar den sortens TV som ingen annan kanal vill visa men som fortfarande behöver visas då det finns en efterfrågan bland vissa grupper i samhället. Ett annat alternativ är att public service-kanalerna försvinner och andra kanaler får offentligt stöd för public service-produktion. Själv tror jag att det senare nämnda alternativet kan vara bra i framtiden då det kan uppmuntra andra kanaler att tillfredsställa även mindre grupper i samhället. Det här kan även vara ett nytt sätt för annonsörer att nå specifika grupper som annars kan vara svåra att nå då de tittar mer på SVT för tillfället. TV-reklamen hade då blivit billigare för annonsörerna eftersom det inte är lika många tittare. Samtidigt förlorar inte TV-bolaget på de billigare annonserna eftersom de även får bidrag för att göra programmet.

Vad det gäller reklam i public service-kanalerna är jag positivt inställd till detta. Reklam är något bra och intressant. Olof Hultén sade att SVT inte får ha reklam i sina kanaler men att däremot programmen får vara sponsrade. Skillnaden mellan reklam och sponsring menar han är att reklam är bestämt i förväg exakt när, var och hur ett budskap ska visas. Sponsring har inte lika hårt dragna linjer för hur det ska synas i programmet. När jag ser program på SVT uppfattar jag inte ofta att programmen är sponsrade vilket tyder på att det inte märks av lika mycket som reklam i program. Då tycker jag att sponsring borde kunna utnyttjas mer än vad det gör. Det här kan vara ett sätt för SVT att dra in mer pengar och kanske på det sättet sänka mottagaravgiften i längden.

SVT – en nödvändighet?

Själv har jag uppfattningen att de flesta personer ser exempelvis SVT som mer trovärdigt än andra kanaler. Det kan ha att göra med att har ett uppdrag att representera alla och ge folket ett brett utbud samtidigt som att de inte är beroende av utomstående intressenter. Jag har en känsla av att SVT har ett mindre vinklat material än vad de flesta andra kanaler har eftersom de andra kanalerna måste göra innehållet så intressant som möjligt för att sälja bättre.

Enligt Hadenius, Weibull & Wadbring (2009) lockade SVT1 och SVT2 år 2007 en större mängd tittare än vad TV4 gjorde. SVT stod sammanlagt för 31% av befolkningens tittartid och TV4 för 22% vilket visar att SVT fortfarande är en mycket viktig del av TV-Sverige. Samtidigt visar Hadenius et al (2009) att samtliga av de 20 mest sedda tv-programmen i Sverige år 2007 sändes på SVT. På listan låg bland annat Melodifestivalen, Kalle anka, På spåret och Saltön. Inte ett enda av de mest populära programmen sändes av TV4 eller någon annan kommersiell kanal. Med tiden tror jag dock att TV4 kommer att gå om SVT tittarmässigt eftersom jag antar att en stor del av tittarna där är pensionärer som kommer att gå bort förr eller senare.

Jag anser att för tillfället så behövs public service i Sverige. Däremot i framtiden är jag osäker på om det verkligen är nödvändigt. Jag tror nämligen att det främst är den äldre delen av befolkningen som uppskattar public service-kanalerna på TV och radio. Enligt septemberstatistik från MMS så är alla mest sedda tv-programmen av pensionärer sända på SVT. Däremot personer under 40 år tittar knappt på SVT enligt statistiken.  Jag tror att för pensionärerna är SVT mycket mer trovärdigt än de kommersiella kanalerna och de har fler rituella behov som dagens ungdomar inte kommer ha i samma utsträckning senare i livet. Dagens ungdomar är uppvuxna med ett stort urval av kanaler i både radio och TV samtidigt som de är vana vid att se reklam överallt. När de blir äldre kommer de att vara vana vid att se på många olika kanaler och kunna variera sig mer än vad de äldre kan idag. Det här är helt baserat på mina egna tankar och kunskaper.

Avslutande kommentarer

Svaret på min inledande fråga skulle jag vilja säga är att inte lägga ner public service, åtminstone inte på ganska många år. Däremot kanske det finns andra sätt att finansiera public service-kanalerna på. Nu för tiden är nog de flesta personer trots allt mer vana vid reklam och förhoppningsvis också mer positivt inställda till det. Faktum är att reklam är ett populärt samtalsämne, både i informella samtal med vänner och i dagens alla tidningar och webbplatser. Med tanke på det så tror jag att det hade varit mer uppskattat än mindre uppskattat att få in lite mer reklam i public service-kanalerna och få lägre mottagaravgifter. Det behöver nödvändigtvis inte bli helt reklamfinansierat utan det hade räckt med en kompromiss, att ha lite mer reklam och lite lägre avgift. SVT har ju faktiskt reklam för sina egna program mellan programmen. Att lägga in utomstående reklam i några minuter mellan programmen hade inte gjort någon avsevärd skillnad enligt min åsikt. Hur det blir i framtiden får tiden utvisa.

Källor

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart. Massmedier: en bok om press, radio och TV. 8 uppl. Stockholm: Bonnier

Olof Hultén 19/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Public service”

http://mms.se/_dokument/rapporter/manad/M%C3%A5nadsrapport_2010-09.pdf

Just offentlighetsprincipen är något som jag har varit intresserad av sedan jag första gången hörde talas om den. Det är ett intressant ämne som inte alla vet så mycket om. När jag nu talar om offentlighetsprincipen menar jag framförallt handlingsoffentlighet, vilket även Eva Jönsson menar är det som oftast avses. I lagen står att handlingsoffentligheten innebär: ”Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning ska varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar” (2 kap 1§ TF). Jönsson sade att myndigheterna har en serviceskyldighet som innebär att lämna ut allmän och offentlig handling direkt till den som efterfrågar den alternativt att skicka en kopia av handlingen.

Förebygger fusk och lögn – Bra!

Jag ser både för- och nackdelar med offentlighetsprincipen. Det som är bra är att alla personer har samma möjlighet och tillgång till offentlig information från myndigheter. Som demokratiskt land är detta visserligen något av en förutsättning. Genom hög offentlighet bland myndigheternas handlingar är risken mindre att saker sköts på fel sätt eller att någon fuskar i arbetet. Olsson (2006) skriver att effektiviteten, d.v.s. att inkompetens, dålig organisation m.m. avslöjas snabbare, är en anledning till varför offentlighetsprincipen finns. Förhoppningsvis leder detta till ett bättre jobb bland de som jobbar på sådana ställen då de måste ta ett större ansvar. Sara Svensson, informatör på Kalmar kommun, säger att en stor fördel med att jobba inom offentlig sektor är att hon aldrig behöver ljuga om saker. Hon menar att informatörer på företag ofta kan behöva ljuga i sina yttranden. Det låter då som att myndigheter är mer oskyldiga och ärliga jämfört med privata företag. Frågan är då om det inte hade varit bättre att privata företag hade varit lite mer offentliga på vissa håll för att undvika mer fusk och problem. Dock tror jag att det inte går att ha offentliga privata företag på samma sätt eftersom det handlar om affärshemligheter som inte bör komma ut till konkurrenter m.m.

Kräver mycket resurser – Dåligt!

Något som jag anser är mindre bra med offentlighetsprincipen är att det kan kräva mycket resurser från myndigheterna. Det kan ta väldigt lång tid om flera personer begär ut vissa handlingar under en dag. På så vis kan arbetet på myndigheten försämras då allt för mycket tid går ut på att ge ut handlingar och göra sekretessbedömningar. Därför är det på sätt och vis viktigt att inte för många personer blir intresserade av myndigheternas handlingar eller utnyttjar sina rättigheter allt för mycket. Om varje person skulle utnyttja offentlighetsprincipen varje dag hade samhället inte fungerat. Då hade det blivit kaos på myndigheterna och all tid hade gått åt att ge ut handlingar.

Det är konstigt att offentlighetsprincipen innebär att alla ska kunna ha tillgång till allmänna handlingar men att det är få personer som vet vad det innebär och hur man kan utnyttja det. Borde inte alla personer få veta vad de har för rättigheter mer än vad de vet idag? Visserligen kan jag förstå att myndigheterna inte vill att vetskapen om offentlighetsprincipen ska bli större eftersom det då hade gått för mycket tid åt att behandla dessa ärenden. Kanske är det bäst att ha som vi har det idag, att inte prata så mycket om denna viktiga princip. Risken är också att vissa personer kan komma att utnyttja principen bara för att jävlas. Det är nämligen så att du som person alltid har rätt att vara anonym när du hämtar ut handlingar och det finns inget som hindrar dig från att hämta ut samma handlingar varje dag, enligt Jönsson. Det här leder såklart till allt för mycket onödigt jobb för de anställda.

Demokratin – ett grundmotiv

Vad jag tycker var konstigt under föreläsningen med Jönsson var att hon inte talade om offentlighetsprincipen utifrån det demokratiperspektiv som Olsson (2006) skriver om. Han menar att eftersom så stora mängder information finns tillgängligt för alla så kan medborgarna få mer och bättre kunskap. Eftersom kunskap är makt menar han även att det bidrar till ett starkare inflytande. Offentlighetsprincipen är alltså viktig för vår rätt att ta reda på information och sätta oss in i myndigheternas arbete. Det här tycker jag är den viktigaste aspekten angående offentlighetsprincipen och om jag kommer att utnyttja den så kommer det vara av anledning att jag vill ha mer kunskap om något.

Källor:

Olsson, Anders R (2006) Yttrandefrihet och tryckfrihet: handbok för journalister. Stockholm:Studentlitteratur.

Eva Jönsson 14/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Informationsfrihet”

Sara Svensson 11/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Kommunikation i offentlig verksamhet”