Under lång tid i utbildningen har vi hört om hur viktigt det är med ett stort nätverk och att hålla bra publika relationer. Just publika relationer skriver Alan Albarran (2010) om i sin bok Management of Electronic Media. Eftersom vi nu närmar oss examen i vår utbildning kan det vara dags att få lite koll på hur vi som media managers ska användas oss av PR. Vem ska sköta PR i företaget? Hur används PR?

Till en början kan det vara bra att förtydliga vad publika relationer/public relations/PR innebär. Enligt Albarran (2010) innebär PR att interagera med grupper av människor med olika intressen, exempelvis publiker, aktieägare, anställda, staten m.m. Organisationer använder PR på många olika sätt för att få stöd från olika intressenter. Bland annat genom publicitet (försöka synas i media utan att betala för det), reklam, marknadsföring eller propaganda. Egentligen är PR i princip allt ett företag gör mot omvärlden men även en del inom företaget. Det hade varit svårt att inte använda sig av PR eftersom detta blir resultatet bara av att man berättar om sitt företag för någon eller visar sin logotyp på något ställe. Detta kanske dock inte är det många associerar med just PR som är ett mycket brett begrepp.

Vem ska sköta PR?

PR kan både skötas av en in-house-avdelning eller av en utomstående PR-byrå, enligt Albarran (2010). Han skriver även att i medieföretag sköts ofta PR på båda sätten, speciellt vid stora events eller specialprojekt. Jag antar att Albarran i detta menar större företag med större resurser. Små företag har knappast råd att lägga pengar på en PR-byrå. PR-arbetet är mycket viktigt och kan få mycket bättre resultat av någon riktigt kunnig i ämnet, men grunden går mycket väl att sköta själv inom företaget.

Vem ska då sköta PR i ett mindre företag? Enligt Albarran (2010) brukar företag på lokal nivå sköta PR själva i företaget. Det är den högsta chefen som framförallt har ansvaret för de publika relationerna. Däremot tillägger Albarran (2010) att varje medarbetare i företaget oavsett position eller titel har ett eget PR-ansvar, t.ex. att tala gott om företaget på fritiden. Jag anser att det senare är väldigt viktigt för de anställda att veta om. Att förklara vikten av bra PR kan ge mycket bättre resultat för företaget. Det är en enkel sak att göra men kan leda till en stor förbättring. Dock så tror jag att Albarran talar om större PR-satsningar än vad jag menar. Det är såklart stor skillnad mellan PR med en stor ekonomisk budget och PR i det vardagliga arbetet.

Vad kan jag få ut av PR?

Albarran (2010) listar ett antal sätt som PR hjälper managers att nå sina mål. Några av dessa är att:

• PR bidrar till ett ”early warning system”, alltså att man genom PR håller koll på omvärlden och får reda på sociala och politiska händelser m.m.
• PR hjälper till att hantera organisationsförändringar.
• PR bidrar till bättre försäljning av produkter och tjänster.

Jag tror att PR kan hjälpa mig som blivande media manager på mer än de sätt som Albarran räknar upp. En väldigt stor del av mitt jobb tror jag kommer att handla om att bevara relationer både inom och utanför företaget. PR är ett spännande område som en manager behöver ha mycket kunskap om för att göra ett bra jobb. Jag kan tänka mig att jobba hårt med denna del, framförallt eftersom det är ett mycket roligt ämne!

Som jag har talat om i tidigare inlägg vill jag i framtiden helst jobba inom mindre företag (gärna uppbyggt själv). Då tror jag att det viktigaste för min överlevnad kommer att vara ett bra PR-arbete, framförallt med kunder, samarbetspartners, anställda, ideella organisationer m.m. Kontakter och ett stort nätverk är idag nyckeln till framgång! Väldigt ofta handlar det om att känna rätt personer och att hålla en bra relation med viktiga personer. Detta är jag mycket medveten om och gör redan mitt bästa för att leva upp till det. Om några år får vi se om jag har lyckats (vilket jag förmodligen gör). Jag väntar redan med spänning!

Källor:

Albarran, Alan (2010) Management of Electronic Media. New York: Cengage Learning Inc.

Under veckan som gått har jag praktiserat på lokaltidningen Östran/Nyheterna. Detta har varit en mycket intressant erfarenhet då jag har fått en inblick i hur hela deras organisation är uppbyggd och vem som gör vad i företaget. Vad som fortfarande är relativt nytt för de anställda och som påverkar arbetet är att Östran kommer att bli uppköpt av Gota Media som även äger Barometern m.m. Jag har känt av under veckan att många är lite oroliga men trots det ser köpet positivt och nödvändigt. Östran hade tidigare stora problem med ekonomin och hade kanske inte klarat sig länge till på egen hand. Uppköpet påverkar även de anställdas sätt att arbeta då framtiden är mycket oviss och eftersom vissa inte kommer att få jobba kvar. Gota media kommer bland annat bara ha en säljavdelning för tidningarna tillsammans. Vad jag har funderat på under veckan är hur de anställda klarar att jobba med en så osäker framtid utan mål eller möjligheten att planera. Hur arbetar man utan mål? Vad blir man motiverad av när man förmodligen kommer att bli av med jobbet inom en snar framtid?

Eftersom ingen på Östran vet exakt hur situationen kommer att se ut när de blir uppköpta är det svårt att planera inför detta. De vet att bland annat formatet på tidningen kommer att ändras till tabloid och många tekniska förändringar kommer att ske. Resten är det inte helt klart med vad som kommer att hända. Jag har bland annat märkt att de på flera möten inte kan planera framtiden som de vanligtvis brukar göra utan får istället nöja sig med att se till den närmaste månaden.

Vad motiverar?

Jag har under veckan tillbringat mycket tid på annonsavdelningen. Problemet här är att säljfunktionen kommer att försvinna från tidningen och flera kommer att förlora jobbet. Vad jag tycker verkar mycket svårt är att jobba som säljare samtidigt som man vet att man kommer att behöva sluta inom kort. Det måste vara svårt att vara på så glatt humör och ”säljig” som en säljare ska vara. Det finns inget som direkt motiverar dessa till att göra ett riktigt bra jobb och just i ett jobb som säljare är nog humöret och motivationen mycket viktig för att lyckas sälja. Det som jag tror är räddningen i detta är den goda stämningen och härliga arbetsklimatet som säljarna har på sin avdelning. De trivs verkligen på jobbet och har massvis med internskämt och lustigheter för sig. Detta medför också att det blir en intern kamp om vem som säljer bäst vilket i detta fall blir en motivationshöjare. Det är alltså nödvändigt att kulturen på avdelningen är mycket uppskattad för att de anställda ska klara av att bli motiverade på sitt jobb.

Hur ser Östrans framtid ut?

Som jag har nämnt är uppköpet från Gota Media nödvändigt på grund av ekonomin. Trots att mycket är osäkert i förändringen tror jag att detta kommer att leda till något mycket bra. Innehållet i tidningen kommer inte att förändras utan endast arbetssättet och ekonomin kommer att bli något annorlunda, och förhoppningsvis åt det bättre hållet.

Vad som oroar mig med Östrans framtid är deras dåliga satsningar på webben. För tillfället har de en mycket bra webbplats med bra sidor och användbara funktioner. Däremot är det bara en person som arbetar med webben och det är knappa ekonomiska resurser att använda sig av. Ett stort problem tror jag är att Kalmarborna inte vet om vad som finns på webben och Östran verkar inte intresserade av att göra en satsning för att visa detta. Webbansvarig på tidningen är överrens med mig om att webben är framtiden och att det är där de behöver satsa om de ska hänga med i utvecklingen och vinna marknadsandelar. En anledning till att inte mer satsas på webben kan vara att många anställda är relativt gamla. Att vara gammal behöver såklart inte innebära att man är negativt inställd till internet men jag tror att de inte har riktigt rätt insikt i hur internet används av stora delar av befolkningen. Jag anser att de anställda (och framförallt ledningen) behöver uppdateras och lära sig mer om internetvanor i dagens samhälle. Om detta inte sker tror jag att några av de anställda behöver bytas ut mot yngre för att ge bästa resultat.

De närmaste åren tror jag kommer vara ljusa för Östran/Nyheterna dels på grund av att de blir uppköpta och dels för att de använder sig av en marknadsföring som jag tycker är bra för en tidning som Östran (bland annat gerillamarknadsföring). Snart kommer Östran att genomföra en ny marknadsföringskampanj som jag tror kommer att vara lönsam. Mer om detta kan jag nog inte tala om. Jag önskar Östran/Nyheterna lycka till i framtiden. Det kan gå mycket bra med lite flyt. Snart försvinner mycket av gamla Östran och nya Östran kommer till liv. En ny tid på tidningen har sin början…

Att vara kreativ i ett medieföretag borde vara ett krav vid anställningsintervjun! Detta är vad jag anser då medieföretag lever på grund av att de klarar att vara kreativa och innovativa. Det är självklart inte viktigt för alla, exempelvis ekonomerna inom medieföretaget, att vara kreativa men företaget i sig självt måste uppmuntra kreativitet och låta kreativiteten få användas i arbetet. Just kreativitet och innovation i medieorganisationer skriver Küng (2008) om i boken Strategic Management in the Media. Hon menar att kreativiteten i företaget är en av de viktigaste frågorna att jobba med. Innovation krävs för att utvecklas teknologiskt och teknologin behövs eftersom den får kreativiteten att flöda på ett bättre sätt. Küng (2008) anser att kreativiteten inte endast behövs i producerandet utan även i system och affärsmodeller.

Varför är kreativiteten viktigare i just medieföretag?

Jag tycker att kreativitet är viktigare i medieföretag eftersom mediebranschen förändras med hög hastighet. Medierna behöver ändras och uppdateras på alla sätt och vis. Detta medför att de som arbetar med detta alltid behöver komma på lösningar för problem som de inte kunde förutspått och hitta på nya sätt att synas och höras som tidigare inte har använts. Alltså behövs kreativitet! I de flesta andra branscher förändras förutsättningarna inte lika snabbt. Exempelvis inom industribranscher förändras knappt något på 30 år vilket gör att de inte behöver bekymra sig om att ändra arbetsätt eller utbilda sin personal på samma sätt. Det är inom mediebranschen som de allra flesta stora förändringar görs nu för tiden. Informationsmöjligheterna blir fler och fler och större och större vilket innebär nytt att tänka på för medieföretagen. Detta styrker Küng (2008) då hon skriver att behovet av kreativitet behövs mer i en turbulent bransch, vilket mediebranschen är för tillfället.

Kreativitet i allt vi gör

Kreativitet behöver nödvändigtvis inte innebära att hitta på något nytt och häpnadsväckande. Küng (2008) menar att kreativitet används i alla vardagliga aktiviteter, vare sig det handlar om beslut om hur man ska utveckla en produkt eller rekrytera rätt talanger till företaget. Kreativiteten ligger inbäddad i många rutinroller i organisationen utan av vi tänker på det.

Jag tror att många chefer kan tycka att kreativitetsfrågan är för komplicerad och inte vet hur de ska skapa bättre förutsättningar för det. Ofta finns nog möjligheterna redan utan att de vet om det. Kreativitet finns hos alla mer eller mindre. Det handlar bara om att ge de anställda fria händer att arbeta med idéer.

Hur kan vi utnyttja kreativiteten?

Ett bra exempel på hur kreativitet i organisationen används effektivt är på företaget Google. I en artikel om Mikael Drugge (http://www.campus.se/Start/pa-jobbet/Jag-drommer-om-att-skapa-nasta-stora-grej-inom-Go.aspx) som jobbar på Google berätta han att de bland annat har lego och tv-spel på jobbet för att hålla kreativiteten uppe. De har även brainstorming i kuddrum ständigt. På detta sätt är det lättare att få fram kreativa idéer. Vad jag har hört så kommer väldigt många bra idéer från början från dessa brainstorming-möten som sedan används i företaget. Jag tror att fler företag ska försöka jobba på detta sätt. För det första ökar det chansen att komma på bra idéer och förbättringar i företaget. För det andra är det ett bra sätt att motivera de anställda och få dessa att må bra när de får göra något de tycker är kul (som de förhoppningsvis tycker). Under min praktik den senaste veckan på tidningen Östran/Nyheterna har jag märkt att de utnyttjar kreativiteten hos de anställda. Bland annat delar de ibland in sig i smågrupper och brainstormar idéer för t.ex. teman som ska användas i tidningen. Detta är ett bra initiativ, mer sånt!

Förresten, jag läste en diskussion på flashback om ordet okreativ. Är det ett ord eller inte? Vad tycker du?

Källor:

Küng, Lucy (2008) Strategic Management in the Media Industry: Theory and Practice. London: Sage.

http://www.campus.se/Start/pa-jobbet/Jag-drommer-om-att-skapa-nasta-stora-grej-inom-Go.aspx 2011-02-17

På ett studiebesök på den danska stortidningen Politiken fick vi i veckan höra Poul Melbye, analyschef, tala om Politiken och dess arbete. Något som direkt märktes var hur pass stort företaget är. De äger många olika tidningar och magasin samtidigt som att de äger de största distributionsbolagen och andra företag i branschen. Företaget sysslar med korsvis integration, alltså både köper upp eventuella konkurrenter och företag i tidningsprocessen. Frågan jag ställer mig är om företaget kan skadas av att vara ett multibrand? Vad händer om någon del av koncernen gör ett stort misstag? Påverkas Politiken som tidning av detta?

För det första ansåg Melbye att det var mycket viktigt för dem som tidning att inte se sig som en tidning utan som något mer. ”Vi är inte en tidning. Vi är politiken.” sade han flera gånger. Så är också fallet. Politiken håller förutom tidningar på med bland annat aktivistaktiviteter då de anordnar auktioner, insamlingar m.m.  Bland annat brukar de samla in pengar till drabbade av naturkatastrofer. Ett annat bra exempel på att vara mer än en tidning är att Politiken har en Plus-funktion där de säljer skivor, biljetter m.m. Denna del står för 15% av företagets vinster. Det här kan alltså vara lösningen på tidningarnas intäktsbesvär vid papperstidningsdöden. Kanske ska fler tidningar försöka göra något liknande. Aftonbladet har också en liknande funktion (http://shop.aftonbladet.se/) där man kan köpa diverse saker och vi vet ju att Aftonbladet är en av de få tidningar som har lyckats tjäna pengar på nätet. Vi är vana vid att betala för att läsa tidningen men när mer och mer kommer läggas på internet och bli gratis har vi pengar att lägga på annat, exempelvis köpa ur en webbshop.

Politiken jobbar som ett varumärke, enligt Melbye. De är det i särklass starkaste varumärket bland tidningar i Danmark och är starkare än bland annat Facebook och Youtube. Kanske har det att göra med att företaget är så stort och äger andra bolag. Bland annat har de två självständiga online-subbrands vid namn ibyen.dk och tjek.dk. Frågan är då om varumärket Politiken kan ta skada av att vara så stort. Jag tror att det finns en viss risk att varumärket kan skadas om exempelvis ett dotterbolag gör ett stort misstag. Samtidigt är Politiken själva som tidning öppna för att provocera och störa folket. Kanske är det en anledning till varför de tar risken att vara ett så brett varumärke.

Det är intressant att jämföra Politiken med Barometern eftersom vi har lyssnat på båda historierna. Barometern verkar ha problem med lönsamheten och är rädda inför framtiden medan Politiken verkar se mer möjligheter än problem. Mycket handlar nog om rädsla, att inte vara rädd för det som kommer. Kanske ska Barometern ta över lite av det som Politiken gör, att utnyttja det de har. Barometern är den största lokaltidningen i Kalmar och då kanske de skulle kunna öppna en shop på webben för att sälja lokala produkter. Det finns förmodligen en efterfrågan på detta eftersom inga nationella tidningar (eller annan bransch) kan erbjuda samma sak.

Studiebesöket på Politiken var mycket givande och det gav mig ett helt nytt sätt att tänka om hur tidningar kan arbeta. Till skillnad från Barometern med problem får vi istället se ett företag som i princip redan har löst framtidsproblemen. De anställda på Politiken är inte rädda för att provocera och de vågar ta risker. Allt kanske inte får ett bra resultat i slutändan men jag tror att det är det här som har gjort Politiken till ett av Danmarks starkaste varumärken.

Källor

Poul Melbye 8/2-2011, Under studiebesök på tidningen Politiken i kursen ”Media Management”

http://shop.aftonbladet.se/ 2011-02-11

Jag har tidigare skrivit om papperstidningens död och att tidningarna istället behöver slå sig in starkare på webben. Vi vill inte läsa i pappersformat i framtiden. Men vad gäller med andra medier som radion till exempel? Radiolyssnandet har minskat mycket på senare tid och fortsätter att sjunka. Då återstår frågan: kommer radioapparaten finnas kvar och kommer radiosändandet och lyssnandet att öka eller minska?

Radion är ett gammalt medium som nu har använts i många år. Även de allra äldsta har lyssnat på radio hela sina liv. På senare tid har däremot lyssnandet gått ner. Enligt Küng et al (2008) lyssnade en svensk person i genomsnitt 127 minuter per dag på radio år 2001. År 2005 hade denna siffra minskat till 105 minuter vilket är en stor minskning. Radion är enligt denna mätning den mediekanal som har minskat mest i konsumtion. Denna utveckling har fortsatt i samma håll även efter 2005, enligt Anna Olofsson och Niklas Kaldner från Sveriges Radio.

Frågan är, med tanke på ovanstående, om radiolyssnandet kommer att dö i framtiden? Det kan jag knappast tro. Radio är nämligen ett av få medium som vi kan ha som sekundärmedium under hela dagen. Vi kan inte titta på tv under tiden som vi gör annat men radion går oftast att ha i bakgrunden, även när vi lyssnar på annat som till exempel i en diskussion med andra människor. Många människor har säkerligen radion igång hela dagarna på jobbet, exempelvis inom industrin eller i butiker. Detta kan vara en anledning till varför lyssnartiden fortfarande är över 100 minuter i genomsnitt.

Varför har radiolyssnandet minskat då?

Jag tror att mycket har att göra med den nya tekniken. Både mediespelare som iPod och verktyg som internet har förändrat användandet av radio. Jag tror att intresset för musik har blivit större och mer nischat. Det är inte lika många som gillar ”radiomusik” längre utan efterfrågar smalare musik vilket radiokanaler inte har möjlighet att erbjuda. På grund av detta har många börjat lyssna allt mer på egen musik antingen genom mp3-spelare eller genom internet och Spotify. Det är lätt att tröttna på musiken som spelas på radio eftersom det är samma låtar som spelas många gånger. Därför är Spotify ett bra alternativ eftersom det går att få precis det man vill lyssna på.

Olofsson och Kaldner talade om att radiovanorna hos lyssnarna har förändrats över tiden. Förr var det viktigt för radiostationen att ”vinna” folket på morgonen eftersom de då stannade på samma kanal resten av dagen. Detta är inte situationen längre eftersom det är så mycket enklare att byta kanal och vi är vana vid att kunna byta till annat när det kommer en låt som vi inte gillar. Vi är allt för vana vid att alltid få lyssna på precis det vi vill i och med tjänster som Spotify.

Jag skulle nog säga att det är större chans att TV-sändningar kommer att försvinna med tiden. TV:n kommer att bli uppkopplad på internet och då kommer det inte längre vara nödvändigt att ha schemalagda tv-tablåer hela dagarna. Det kan hända att detta endast blir irriterande moment istället för att programmen ska läggas ut på internet så att man kan kolla när man vill. Visserligen behöver nog människor den där utsatta tiden att passa för att verkligen titta på programmen. Radion kommer förmodligen inte ha samma problem eftersom den oftast är sekundär och bara finns i bakgrunden där vi befinner oss.

Radions framtid

Radion kommer inte att försvinna! Vi behöver något att lyssna på i bakgrunden och det räcker inte med Spotify. Enligt Olofsson och Kaldner lyssnar fortfarande 4 miljoner svenskar på Sveriges Radio varje dag och det krävs mycket för att det ska försvinna helt. Det är såklart mycket möjligt att det kommer att minska mer än vad det redan har gjort men jag tror att många också kommer att gå tillbaka till radion mer efter att ”Spotify-hypen” har avtagit. Vi kommer att tröttna på att lyssna på samma spellistor och musik. Vi behöver få höra nytt utifrån och där kommer radion att finnas.

Källor:

Küng, Lucy., Picard, Robert G., Towse, Ruth. (2008). The Internet and the Mass Media. London: Sage.

Anna Olofsson & Niklas Kaldner 4/2-2011, föreläsning på Linnéuniversitetet i kursen ”Media Management”

För mig som blivande media manager är framtiden mycket viktig att förstå sig på. Det är såklart omöjligt att veta någonting om framtiden men kvalificerade gissningar är mer än nödvändiga. Vi behöver veta så mycket som möjligt om hur utvecklingen kommer att gå, vilka medier som kommer att finnas kvar och överhuvudtaget hur samhället skulle kunna se ut om bara tio år. Om vi får en någorlunda klar bild över detta är våra förutsättningar mycket bättre då vi kan förbereda oss för vad som komma skall och vara först på plats. Hur tror vi då att medierna kommer att se ut om tio år? Hur ska vi förbereda oss på bästa sätt inför detta?

En av mina första frågor angående framtiden är: Hur kommer mobilen att användas? För tillfället känns det som att mobiltelefonen är den snabbast utvecklande teknikprylen och det är omöjligt att alltid ha det senaste. Men hur länge kommer mobiltelefonen att utvecklas och vad kommer vi kunna göra med den? Redan nu har vi internet i den och allt som följer därtill, d.v.s. tv, radio, tidningar m.m. Vad kommer näst? Jag har en vän som har producerat ett antal filmer för Ericsson med uppdraget att visa upp deras framtidsmobiler. En av dessa kallar de själva för Harmonizer där mobiltelefonen ska kunna användas för att bland annat skicka dofter. Så här ser den ut:

Jag vill även passa på att visa andra videos i samma serie eftersom de är mycket intressanta och kan ge dig inspiration för framtida arbete.

Dessa framtida mobiltelefoner visar på produkter med extrema mervärden. Grundidén med mobiltelefoner är att kunna ringa till varandra men redan nu får vi fruktansvärt mycket mer än så när vi köper en mobiltelefon. Mervärde är något som Erik Wilberg på en föreläsning ansåg vara nyckelordet i dagens medieutveckling (men även övriga branscher). Han menar att vi inte längre kan använda klassiska prispåläggningar utan måste utgå från vad vi kan ge för mervärde till kunden. Detta är precis vad jag talade om i tidigare inlägg angående att tidningar kommer att behöva bli mer än bara tidningar i framtiden.

Wilberg tror också att multiplattformar (som iPad) kommer att bli ett måste i hemmet. Det är såklart mycket möjligt, beroende på hur mobiltelefonen kommer att utvecklas. Läsplattorna kommer att ta över efter papperstidningarna med all säkerhet eftersom det medför massor av möjligheter, bland annat:

• Ljud och rörlig bild kan visas i tidningen
• Bilder blir mer högupplösta
• Annonserna kan ha direktlänkning till företagens webbplatser vilket gör att annonsplatserna blir mer eftertraktade
• Det blir lättare att nischa annonseringen så att annonsörerna träffar just sin målgrupp

Enligt Küng (2008) är teknologisk utveckling en viktig del i mediebranschen. Hon säger att teknologi ger och teknologi tar bort, men sällan försvinner allt. Exempelvis tar internetutvecklingen bort mycket pappersdokument och papperstidningar men ger möjligheten att förmedla dessa digitalt. Det är på detta sätt utvecklingen kommer att fortsätta, ny teknologi kommer men det kommer medföra minst lika mycket möjligheter som begränsningar.

Då papperstidningen kommer bli utbytt med läsplattor och mobiltelefonerna blir mer och mer utvecklade kommer det knappt längre att finnas någon materiell media utan allt kommer att vara digitaliserat. Vi kommer ständigt ha tillgång till någon digital teknikpryl där all världens information finns några sekunder bort. Detta kommer förmodligen att ske redan inom några år för många. För vissa är det redan verklighet. Jag tror att vi kommer överraskas av hur snabbt denna utveckling kommer att ske. Redan om tio år tror jag att en stor del av Sveriges pensionärer sitter med läsplattor och läser tidningar på. Eftersom efterfrågan har förändrats måste utbudet också göra det. Därför är det viktigt för medieföretagen att vara beredda på detta.

Källor:

Erik Wihlberg 3/2-2011, föreläsning på Linnéuniversitetet i kursen ”Media Management”

Küng, Lucy (2008) Strategic Management in the Media Industry: Theory and Practice. London: Sage.

http://www.youtube.com/watch?v=-JBe6YUop7s&feature=related 2011-02-07

http://www.youtube.com/watch?v=8RqhAThgIfE 2011-02-07

http://www.youtube.com/watch?v=PYCycOSoPfQ&feature=related 2011-02-07

Since the middle 90’s the media industry has been changing a lot. The development of internet has been followed by different media consumer habits. We, as students, have grown up with the internet but still have experienced the time before and during the changing circumstances. We were born in the right time, in the time when one of the biggest and fastest changes in the world’s history took place. But what was actually the big difference between media in the former non-internet life in contrast to the new world of internet? Is it really such a big difference? Is the media content on the internet different from outside?

Küng et al (2008) write in their book “The internet and the mass media” about the impact of the internet on media content. One of their conclusions is that with internet there is more content rather than new content. They say that there’s an increase in accessibility of content. For example it is a lot easier to find scientific journals or governmental statistics in contrast to the situation before internet. Then you had to find your information the hard way, for example through specialists.

I think the biggest difference between the traditional media and the internet is how difficult it is to get access to the content. Today we can find almost everything we want everywhere. I can read about what young José in Mexico ate for breakfast this morning or scientific journals from scientists working with methods to save the world from aliens. The opportunities are unlimited and that’s freedom for the media consumer. All of this would have been almost impossible just a few decades ago. That is a little bit scary because you don’t know what happens next. If the world has changed so much the last years will it keep on developing in the same speed – or even faster? We don’t really know today but we know that millions of people will try to be on the front of the evolution, and that will bring results.

As an entrepreneur or manager in a company I think it’s important to know what happens in the new technology. You have to know the possibilities of the internet and how you can use it in your own marketing and communication both internal and external. You have to know that taking advantage of this technology is more like a need than an opportunity. Because if you don’t use it your competitors will do it and then your image will change negatively and you will be seen as old fashioned. That’s a risk not worth taking.

According to Küng et al (2008), internet has also changed the way in which we access the content. The traditional media offered bundled content packages such as CDs or scheduled programs on television. Today internet offers unbundled content such as video files, music or articles. This is a big change for companies who used to sell material products like CDs or newspapers. I have in an earlier comment discussed how newspapers should try to make money on the web and as we all know it has been debates about illegal downloading of music, movies etc. and how the music industry are able to survive when people download the music for free. But I think that the problem is temporary. You only have to find another way to make money because the audience is willing to pay for it if you can offer something good. One way might be concerts or other ways to give them experiences they can’t download. You should not panic when you meet problems - you only have to be open for changes and prepared for trying something new!

References

Küng, Lucy., Picard, Robert G., Towse, Ruth. (2008). The Internet and the Mass Media. London: Sage.

Papperstidningen är död i Sverige år 2025. Detta menar medieforskaren Ross Dawson enligt Carlehäll på www.newzglobe.com. Dawson har även ritat upp en ”dödskarta” på sin blogg som visar när respektive land kommer skrota papperstidningen och den finns på följande adress: http://www.futureexploration.net/Newspaper_Extinction_Timeline.pdf.

Mycket tyder på att papperstidningen kommer att dö men det innebär inte att tidningar kommer att försvinna. Verksamheterna kommer att behövas, befolkningen kommer att behöva uppdateras men inte genom papperstidningar. Istället kommer nättidningar eller tidningar i annan form ta över. Nya tekniker kommer sannerligen att utvecklas och internet och läsplattor är inte det enda som kommer att utvecklas fram till 2025. Tyvärr har vi inte ens fantasi att kunna komma på hur framtiden skulle kunna se ut. Problemet för dagstidningarna i nuläget är att de är tvungna att finnas på internet samtidigt som att det är mycket svårt att få intäkter där. Tidningarna behöver hitta ett sätt att tjäna mer pengar på internet. Detta talade Gunilla Sax om på en föreläsning den 27 januari.

Hur ska då nättidningar lyckas att gå med vinst?

Vad vi vet nu är så det i princip bara Aftonbladet av alla nättidningar som tjänar bra på deras nättidning. Kanske är det för att de lyckas få 1,8 miljoner läsare via nätet varje dag (enligt Aftonbladets egen webbplats på http://www.aftonbladet.se/siffror/). Men ska det verkligen behövas flera miljoner läsare för att en nättidning ska kunna gå runt?

Jag tror att tidningarna behöver vara mer än bara tidningar. De behöver hitta sätt som får läsare att fastna på deras sidor. Några exempel skulle kunna vara att bilda en lokal community likt Facebook, forumsidor, tävlingar m.m. Tidningen behöver få många att läsa tidningen samtidigt som att dessa personer ska stanna på sidan länge. Annonsörer betalar för hur många som ser deras budskap. Om läsarna blir fler blir annonsplatserna dyrare och därmed blir det bättre lönsamhet. Enkel matematik.

Att ta betalt för att läsa en tidning på internet tror jag inte är en bra lösning. Det finns redan så många nättidningar med fri tillgång att en betaltidning aldrig hade kunnat få tillräckligt många läsare. Möjligtvis skulle det gå att ha en sorts plus-tjänst där den som betalar en viss summa får läsa mer av det intressanta (likt Aftonbladet).

Oftast är den enda intäkten på nättidningar annonsörerna som köper reklamplats på webbplatsen. Kanske måste tidningarna hitta nya sätt att annonsera, exempelvis genom webb-tv eller tävlingar. Ett sätt kan vara att nischa sig, att ha flera undersidor som riktar sig till mer specifika målgrupper. Då kan det vara möjligt att få fler annonsörer på just dessa sidor och kunna ha fler med lägre annonsintäkter. Det är redan vanligt att nättidningar har delats upp i ekonomi, kultur m.m. Men det går att göra mer! Specialsidor för studenter, pensionärer m.m. hade kanske skapat många fler annonsmöjligheter.

Eftersom papperstidningarna säkerligen kommer att försvinna med tiden betyder detta att fler och fler kommer att läsa tidningar på nätet. Detta kommer i sig att gynna nättidningarna eftersom de kan ta mer betalt för annonsplatserna. Jag tror också att företag mer och mer kommer att se potential i annonsering på nätet vilket gör att de kan betala mer för annonserna. Det enda problemet är egentligen att behålla samma läsare på nätet som i pappersformat. Detta kan göras på många olika sätt men som sagt tror jag att det är viktigt att vara mer än en tidning. Exempelvis Aftonbladet har allt från bloggar och diskussionsmöjligheter till plus-tjänster och webb-shop. Efterfrågan kommer att finnas där om utbudet blir tillräckligt bra!

Källor

Gunilla Sax 27/1-2011, föreläsning på Linnéuniversitetet i kursen ”Media Management”

http://www.newzglobe.com/sv/artikel/20101102/papperstidningen-dod-2025 2011-02-01

http://www.futureexploration.net/Newspaper_Extinction_Timeline.pdf 2011-02-01

http://www.aftonbladet.se/siffror/ 2011-02-02

Under hela vår utbildning har vi fått höra om tryckfrihet och yttrandefrihet och att i princip det enda som begränsar vad media publicerar är vad som kallas för spelregler för press, tv och radio. Däremot har jag aldrig riktigt fått koll på vad de där spelreglerna är och vad följderna kan bli om de inte följs. Jag har tidigare trott att det endast är riktlinjer för hur journalister ska jobba men nu har jag förstått att brytande av reglerna till och med medför straff. Kanske är det också förståeligt eftersom spelreglerna är mycket viktiga. Utan spelregler hade massmedierna inte varit trovärdiga och allt hade kunnat bli kaos.

Om nu inte dessa spelregler hade funnits hade exempelvis tidningar sett ut på ett helt annat sätt. Brottslingar och offer hade kunnat namnpubliceras direkt efter det som skett, nyheterna kunde ha varit mer vinklade och framförallt hade det kunnat framgå inkorrekt fakta i artiklarna. Dagstidningarna hade kunnat bli mer av vad vi idag kallar för skvallerpress där rubriker inte stämmer överrens med innehåll och artiklar där innehållet ofta inte stämmer eller där båda sidor inte har fått yttra sig. Detta talade Lina Isaksson om under en föreläsning. Hon nämnde en viktig skillnad mellan allmänintresse och allmänt intresse, där allmänintresse innebär det som är viktigt för samhället att veta om och där allmänt intresse endast innebär nyfikenhet. Dagstidningarnas innehåll ska alltså ha ett allmänintresse.

Vad kan då förbättras?

Vad kan vi göra för att få spelreglerna ännu mer användbara? Som sagt så tycker jag att dessa regler är mycket viktiga och behöver finnas. Innehållet är också tillräckligt bra, det innefattar allt som behövs. Jag har inte stött på några problem i press, tv eller radio som skulle kunna lösas med fler spelregler. Däremot tycker jag att straffet för att göra fel och bryta mot reglerna kan vara hårdare. Straffavgiften är för nuvarande 25 000 kr att betala för en större tidning och detta är en mycket liten summa för en tidning med över 10 000 exemplar. Visserligen är det största straffet att de blir tvungna att publicera en text i tidningen där det står att de har brutit mot reglerna m.m. Det är en skam för tidningen att behöver publicera detta. Motsvarande regler gäller självklart för radio och tv. Jag tycker trots det att straffet kan vara hårdare. Det begås fortfarande många brott mot reglerna och hårdare straff kan göra journalisterna mer försiktiga i sitt arbete. Kanske bör journalisterna personligen bli bestraffade för att på det sättet få dessa mer försiktiga. Den ansvarige utgivaren, som får ta smällen, kan självklart inte läsa allt innan det publiceras och därför är det lite fel att denna person ska få ta konsekvenserna av de anställdas handlande.

Jag anser att dessa spelregler är viktiga för press, tv och radio men att det trots allt ska vara frivilligt att följa dem för exempelvis den så kallade skvallerpressen. Vi människor är nyfikna av oss och många har behov av att läsa skvallerpress. Jag antar att dessa tidningar ändå har någon form av spelregler även de. Tryck- och yttrandefrihet är grundlagar i Sverige och är betydelsefullt för att vi ska leva i ett så pass fritt samhälle som vi har idag. Även om vi ibland behöver regler för att bevara säkerhet och skydd så är det viktigt för oss att få uttala oss fritt i media.

Källor

Lina Isaksson 24/1-2011, föreläsning på Linnéuniversitetet i kursen ”Media Management”

Pressens Samarbetsnämnd (2010) Spelregler för press, radio och tv. TU Service AB

När min tid på utbildningen Media Management börjar lida mot sitt slut har det blivit dags att fundera på tiden efter examen. Under utbildningens gång har jag lärt mig hur arbetet i stora organisationer fungerar och vilka olika roller som finns och vad dessa används till. Jag har blivit tränad och upplärd hur jag ska agera i större organisationer. Samtidigt blir man uppmuntrad att starta eget företag från diverse olika håll, bland annat genom Drivhuset och deras inspirationsföreläsningar. Detta gör valet mellan att söka jobb och starta eget mycket svårt och man tvingas sätta fördelar mot nackdelar. Jag har själv två registrerade företag som jag driver vid sidan av min utbildning och snart kommer jag behöva välja mellan att satsa på dessa fullt ut eller söka jobb på företag. Hur ska jag tänka då? Vad är de stora skillnaderna mellan små och stora företag?

Vad många forskare säkert redan har försökt förutspå är åt vilket håll företagen kommer att gå i framtiden, om storföretagen kommer att bli fler eller färre. Min första tanke var att självklart kommer fler och fler företag bli stora genom den globalisering och den snabbt expanderande företagsvärld som vi lever i. Men när jag senare funderade lite djupare på saken kanske det inte var så självklart som jag först trodde. Vi vet att vi blir mer och mer uppmuntrade att starta eget företag och det blir bara enklare att genomföra det eftersom rådgivning, bidrag och tävlingar kan hjälpa till. Dessutom har internet bidragit med att det är enkelt att själv starta upp en webbutik eller övrig verksamhet över internet. På det här sättet blir det allt fler småföretagare och kanske kommer utvecklingen att fortsätta i samma riktning.

Enligt en studie som Arbetsmiljöverket (http://www.av.se) skriver om var 96% av Sveriges företag småföretag med mindre än 20 anställda år 2003. Däremot är det endast en fjärdedel av alla sysselsatta i företag som jobbar på de mindre företagen. Det betyder alltså att de allra flesta jobbar inom stora företag.  Eftersom de stora företagen är enorma gör det att det blir svårare för småföretag att slå sig in på marknaden. Stora företag har ofta fördelen att de kan pressa ner priserna genom massproduktion vilket blir ett stort problem för småföretagaren.

Björn Glansk, publisher på MC-tidningen Big Twin, sade under en föreläsning att nackdelen med att jobba i ett mindre företag är att allt ska göras av en eller ett få antal personer. Det går inte att vara sjuk eller ledig och det är mycket viktigt att ha en klar rollfördelning. Jag förstår precis vad Glansk menar eftersom jag själv har erfarenhet av att jobba i små företag. Ledighetssvårigheterna kan vara ett problem både för en själv och för ens familj. Samtidigt tror jag att dessa problem är beroende av vilken bransch företaget verkar inom. Tidningsbranschen går inte att ta en paus i eftersom det ska skapas en tidning varje månad. Däremot i andra företag där en stor del av arbetet sker automatiskt kanske det inte är omöjligt att ta en vecka ledigt.

Arbetsmiljöverkets skriver angående tidigare nämna studie att anställda i stora företag har dubbelt så god tillgång till företagshälsovård än anställda i mindre företag. Däremot är stress och andra psykiska påfrestningar värre i större företag och där är arbetsorsakade besvär vanligare än i små. Detta är förståeligt efter vad Glansk sade angående att det i små företag inte går att vara sjuk på samma sätt. Förmodligen kan man inte arbeta där om man är en person som är sjuk ofta. Visserligen verkar det på Glansk som att arbetet i små företag är stressigt men jag tror att de som jobbar i dessa företag tolererar mer stress eftersom de har valt arbetet själva. I större företag är det nog vanligare att den anställde inte är beredd på hur stressigt jobbet kan vara.

Vad jag av erfarenhet har upplevt är att det oftast är mycket större ansvar i ett litet företag. Även om du på ett större företag får ett bra jobb med mycket ansar har du fortfarande bestämda arbetsuppgifter där du vet på ett ungefär vad som kommer behöva göras. I ett mindre företag är hela verksamheten beroende av vad just du gör. Om du missar (eller underskattar) en arbetsuppgift kan hela företaget enkelt gå i konkurs. Du måste alltid veta vad som behöver göras av både dig själv och eventuellt annan medarbetare samtidigt som att det måste göras.

Jag tror faktiskt att jag har bestämt mig nu inför framtiden, och det kanske märks på texten jag nyss har skrivit? Jag vill jobba i ett litet företag, ett företag som jag kan utveckla och expandera. Det är makten över att kunna bestämma hur arbetet ska gå till och vad som ska göras som lockar mig mest. Jag vill inte begränsas utan kunna använda all min kunskap på alla de områden jag har kompetens inom. DET är min framtid!

Källor

Björn Glansk 19/1-2011, föreläsning på Linnéuniversitetet i kursen ”Media Management”

http://www.av.se/pressrum/pressmeddelanden/2003/661.aspx 2011-01-24

Efter en första föreläsning i kursen Media Management har hjärnan fått börja jobba på riktigt igen. Den största frågan som dök upp, då Örjan Petersson talade om en media managers roll, var vad som egentligen menas med mediebranschen. Tidigare hade jag inte tänkt på saken men trots det alltid talat om mediebranschen som att jag vet vad jag pratar om. Föreläsningen med Örjan Petersson blev en stor tankeväckare: Vad räknas egentligen som mediebranschen? Tidningar, tv, radio m.m. ses ganska självklart som mediebranschen men hur är det med bokförlag, teater och konstutställningar? Var går gränsen och vad är det som gör att ett företag kan räknas till mediebranschen? Som en framtida media manager känns det nödvändigt att faktiskt kunna definiera branschen jag verkar inom.

Bilden på mediebranschen har förändrats historiskt och kommer att fortsätta att förändras. I och med mediekonvergensen som pågår för fullt kommer nya nischade företag ständigt och branschen blir mer och mer invecklad även för den insatte.

Definitionen på mediebranschen är fortfarande ganska subjektiv men är även olik geografiskt. Det innebär inte samma sak i Sverige som det gör i exempelvis USA. I en rapport från Arbetsmarknadsstyrelsen med ämnet ”Medie- och reklambranschen” (http://www.arbetsformedlingen.se) definieras mediebranschen med en definition som de säger används internationellt. De delar in mediebranschen i tre mindre delbranscher:

1.       Tidningar, tryckerier m.m.

2.       TV, radio, film och data/TV-spel

3.       Reklam

Min fråga är om detta verkligen kan sammanfatta hela mediebranschen? Under vilken kategori går i så fall exempelvis bokförlag, musikproducenter och konserter in? Om vi ska använda definitionen från Arbetsmarknadsstyrelsen ingår dessa inte i den så kallade mediebranschen vilket jag tycker är konstigt. Visserligen är inte ett bokförlag en del i själva mediet i sig som exempelvis TV4 men är däremot en viktig del i ledet för den slutliga funktionen av mediet. Musik, böcker och konst verkar uteslutas från mediebranschen och anses förmodligen vara en egen kulturbransch. Jag tycker däremot att musik och böcker är viktiga medier och minst lika mycket ”media” som film och tv-spel. Skillnaden mellan dessa är svår att se. Kan det vara så att tv-spel ses som mediebransch bara för att det inte finns något annat branschnamn för detta? Mycket möjligt. Jag kan tänka mig att ordet mediebransch dök upp i och med massmediernas framfart och att det då endast var ett samlingsnamn för de då moderna medierna, vilket inte gällde böcker, musik m.m. På det sättet uteslöts förmodligen dessa medier i begreppet mediebransch. Det senare är endast mina egna gissningar.

Vad kan då avgöra vad som ska räknas som mediebransch och inte? Küng, Picard & Towse (2008) menar att begreppet media refererar till teknologi, exempelvis press, radio, tv och ljudinspelningar. Medieföretag fungerar som paketerare av material som använder dessa teknologier. Kanske är denna avancerade definition den enklaste för att definiera begreppet.

Jag anser att det även kan vara så att vissa delar av företag kan ses till mediebranschen. Många större företag har stora kommunikationsavdelningar där arbetet handlar om allt från extern kommunikation i form av PR till intern kommunikation som till exempel nyhetstidningar till 30 000 anställda. Kan inte detta då räknas till mediebranschen? Vad är skillnaden mellan en sådan här avdelning och en reklambyrå i kommunikationsarbetet? Jag kan lova att kommunikatörer på IKEA har mer inblick i mediebranschen än möbelbranschen.

Nu ställer sig säkert många frågan: Är det verkligen så viktigt att veta vad mediebranschen är och inte är? Kanske inte, men jag tycker att det är viktigt som företagare att inte utesluta vissa företag för att dessa inte anses tillhöra mediebranschen. Exempelvis bör en tidning som Dagensmedia alltid involvera hela mediebranschen i sina artiklar och inte utesluta förlags- eller kulturbranschen.

Mediebranschen är som sagt ett svårdefinierat begrepp som fortfarande inte har ett bestämt innehåll. Enligt mig är begreppet brett och jag tänker fortsätta att se det på det sättet. Jag vill inte utesluta sidobranscher eftersom jag själv inte hade velat bli utesluten i den situationen.

Källor

Örjan Petersson 17/1-2011, föreläsning på Linnéuniversitetet i kursen ”Media Management”

http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.3e6f628912085e3b16880004387/ura00_9.pdf 2011-01-19

Küng, Lucy., Picard, Robert G., Towse, Ruth. (2008). The Internet and the Mass Media. London: Sage.

Jag har nu under en femveckorsperiod deltagit på föreläsningar, läst böcker, reflekterat och diskuterat olika intressanta områden inom ämnet ”Medier och samhälle”. I dagens samhälle förändras allt snabbt och utvecklingen går snabbare än någonsin. Förmodligen kommer jag inte ha samma uppfattningar om ett år från nu. Vi får alltid nya insikter och kunskaper i olika ämnen.

En viktig del i arbete om medier och samhälle är att man som person ska vara kritisk och eftertänksam. Man måste alltid försöka se allt ur flera olika perspektiv. Samtidigt tycker jag att alla borde fundera mer inom just de ämnena som jag har skrivit om.

Det senaste inlägget jag skrev var en liten bonus som jag har gått och funderat på länge och som jag tycker är intressant.

Nu är det dags för mig att tacka och önska lycka till i den fortsatta utvecklingen. Jag kommer att följa den med spänning!

/Niklas Nordheim

Armand & Michéle Mattelart skriver i sin bok ”Theories of communication” om Harold D. Lasswell som tidigt kom ut med en bok om propagandatekniker. Lasswells syfte med boken var att dra lärdom av första världskriget i propagandasynpunkt.  Enligt honom var propaganda det mest effektiva sättet och även det billigaste att styra massorna med. Andra alternativ var att styra folket genom våld eller korruption. Då massmedier blev mer och mer utvecklade blev dessa populära propagandakanaler. Det är ur det här som dagens reklam har fötts då massmedia fortfarande är det mest effektiva sättet att påverka många människor, anser jag. Visserligen är inte propaganda och reklam synonymer då det förstnämnda främst innebär att påverka snarare än att informera. Dock så antar jag att propaganda låg som grund när reklamen blev populär i massmedier.

Under all valpropaganda i augusti månad detta år upptäckte jag något mycket skrämmande. Jag läste om flera olika politiker från olika partier och deras åsikt om reklam. Vad jag reagerade mest på var hur pass okunniga dessa personer var angående media och reklam. De flesta sade nämligen att reklam inte hade någon betydelse för dem och att de gärna hade varit utan den. De menade att reklamen inte behövdes. Därför tänkte jag nu förklara hur våra liv och samhället i stort skulle sett ut utan reklam.

Utan reklam skulle vi kunna titta på tv i lugn och ro utan att bli störda av reklamavbrotten. Vi skulle slippa bläddra några sidor extra i tidningen och vi skulle ibland slippa bli påtryckta med budskap vi inte vill ha. Det låter ju bra. Skönt.

Om vi vänder på myntet så har vi snart en helt annan syn. Jag staplar:

Utan reklam…

• får vi ingen information om vad som finns någonstans. Vi vet inte vilka produkter som olika företag har och vi skulle absolut inte veta skillnaderna mellan olika produkter. Vi vet inte heller vad vi vill ha eftersom vi inte får veta vad som finns att välja på.
• hade företag inte kunnat bli stora. Det hade bara funnits små lokala företag som blir tvungna att få ett bra rykte. Samma företag kan nog inte få lika bra rykte i varje stad och bli stort företag på det sättet. Detta hade i sin tur inneburit att inga storföretag kan producera massprodukter och utvecklas på samma sätt som nu. Företagen vet heller inte om vilka konkurrenter de har, plötsligt kan de hitta en ny på gatan bredvid. Det här hade tagit oss tillbaka i tiden minst 100 år och stoppat utvecklingen.
• kommer du inte ha råd att surfa på internet. Det kommer kosta pengar att ha en webbläsare och det kommer kosta pengar att söka i en sökmotor. Google är reklamfinansierat och hade därför behövt ta betalt per sökning vilket hade inneburit att du inte vill söka i onödan och därför inte hittar nya intressanta webbplatser på internet. Det hade i sin tur inneburit att du istället för att söka allt på internet behöver gå tillbaka till tiden med böcker och telefonkataloger.
• hade inga internettidningar funnits eftersom dessa är reklamfinansierade vilket hade inneburit att du måste köpa varje tidning du vill läsa. Då menar jag såklart inte att köpa dagens tidning för 15 kr. Självklart inte. Tidningen hade ju såklart blivit mycket dyrare den också eftersom den inte heller får ha reklam i sig vilket förmodligen hade gjort att tidningen istället hade kostat minst det dubbla. Detta får du betala varje dag bara för att få läsa nyheter.

Källor:

Mattelart, Armand & Michèle (1998) Theories of Communication. London: Sage

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om makten över medierna, alltså ägandet av olika medier. Nu tänker jag fokusera mer på makten inuti medierna. Jag menar då makten över själva innehållet i exempelvis en tidning, vilka nyheter, reportage m.m. som kommer med. I detta inlägg kommer jag att använda mig av en tidning som exempel. Den ekonomiska aspekten är viktig i den här frågan och kan variera mycket beroende på hur stor del av tidningen som är reklamfinansierad. Reklam är nämligen mycket viktigt för tidningar, enligt Doyle (2002). Han skriver att reklamen är extra viktig i regionala tidningar och att dessa tidningar inte hotas lika mycket av radio och tv. Däremot kan de påverkas mycket av låg- och högkonjunkturer vilket är viktigt att veta. Reklam i tidningar kan alltså påverka mycket och därför har jag valt i mitt följande exempel att utgå från en reklamfinansierad tidning.

Möjliga bestämmare av innehållet

Vem som bestämmer över innehållet i en tidning är inte självklart. Det kan finnas antingen en eller flera som har makt att kunna bestämma om detta. Jens Cavallin sade under en föreläsning att det kan finnas fyra olika makthavare i en tidning. Dessa är enligt honom:

1.       Ägaren

2.       Journalisten

3.       Annonsörerna

4.       Redaktionen

Först och främst kan ägaren ses som en stor makthavare, vilket är förståeligt. Denna person eller företag äger tidningen och då tycker jag att den självklart ska kunna vara med och bestämma över innehållet. Visserligen är förmodligen ägaren mest intresserad av att intäkterna är så höga som möjligt och är kanske inte då lika insatt i vad läsarna vill ha. Jens Cavallin sade att ägarna inte har makten att få in speciellt material i tidningen eftersom det är den ansvarige utgivaren som bestämmer detta. Däremot kan ägaren bestämma att visst material inte får publiceras och har därför en viss makt över innehållet.

Att ha journalisten som makthavare över innehållet tror jag är mindre bra. Journalisten vet kanske vad läsarna vill ha och kan göra artiklarna intressanta men risken är att de väljer ut sådant innehåll som speglar de själva och deras intressen. Plötsligt har vi massor av material om hundar eller om motorsport vilket kanske inte alls är det som folket vill läsa om.

Annonsörer är viktiga för en tidning och bör därför behandlas väl men om man ska gå långt att man ger annonsörer makt över innehållet tycker jag är över gränsen. Det går inte att anpassa innehållet efter annonsörernas vilja eftersom det då kanske hade blivit en reklamkänsla över hela tidningen. Visst, det kan vara möjligt att skriva en artikel om fjällvandring om Fjällräven vill annonsera den dagen men det ska inte ske alltför frekvent. Jag tycker att annonsörer ska anpassa sig efter innehållet och inte tvärtom.

Att redaktionen ska ha makten över innehållet anser jag vara det bästa alternativet. På redaktionen sitter allt från analytiker av målgruppen till ekonomer. De vet vad läsarna vill ha för innehåll och kan på det sättet bidra med högre intäkter till ägarna. På redaktionen sitter även den ansvarige utgivaren som vet vilka artiklar som får och inte får publiceras i lag- och etikperspektiv. Sedan är frågan om vem det är på redaktionen som egentligen bestämmer innehållet. Det är inte möjligt att ha ett möte med alla varje gång något ska publiceras men kanske kan redaktionen sätta upp riktlinjer för innehållet tillsammans. Det är den bästa lösningen jag kan komma på för makthavande av innehållet i en tidning.

Vem sätter agendan

Medieagendan handlar om ämnen som tas upp i medierna så mycket att de till slut blir viktiga frågor för människorna som läser. Det kan exempelvis vara att medier tar upp klimathotet varje dag i flera veckor och därför gör oss läsare/lyssnare/tittare mer intresserade. Problemet är vem som ska bestämma vad som ska upp på agendan. Är det samma personer som bestämmer innehållet eller är det utomstående, exempelvis organisationer, myndigheter, publiken?

Till skillnad från det konkreta innehållet i tidningen anser jag att agendan ska sättas utifrån vad som är viktigt för läsarna och inte vad redaktionen tycker. Möjligtvis kan agendan influeras av exempelvis forskare eller andra företag som driver forskning inom vissa områden. Det här anser jag eftersom forskningen kan vara otroligt viktig att få folk intresserade av, exempelvis då klimatförändringar. Det är något som invånarna behöver ha mer kunskap om och därför ska forskare kunna påverka mediernas agenda.

Avslutningsvis

Jag tycker alltså att det framförallt ska vara redaktionen på en tidning som bestämmer innehållet som publiceras men att ägaren ska kunna ha en åsikt. Jag har själv som ägare av en tidning velat kunna påverka innehållet på ett eller annat sätt, framförallt om det är jag som är grundaren av tidningen. Dock så arbetar förmodligen grundaren på redaktionen och har därmed makt över innehållet.

Innehållet ska bestämmas av redaktionen men den stora agendan ska sättas av utomstående aktörer, antingen forskare eller publiken. Jag tror att det kan vara ett bra alternativ att göra undersökningar bland läsarna och se vad de tycker är viktigt och deras attityder för och emot olika ämnen. Samtidigt kan det vara svårt att veta i förväg vad som är viktigt för läsarna. Exempelvis var förmodligen inte svenska befolkningen intresserade av klimatfrågor innan det började tas upp på allvar i media.

Källor:

Jens Cavallin 3/11-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Medier, struktur och makt II”

Doyle, Gillian (2002) Understanding media economics. London: Sage.

Alla har vi föreställningar om hur en asiat ser ut. Alla har vi en bild av en typisk amerikan. Men hur ser en typisk europé ut och hur är en sådan till sättet? Den här frågan ställde Elisabet Idermark under en föreläsning. Hon har tidigare arbetat med att anordna EU-möten och säger bland annat att det finns en gemensam möteskultur under dessa möten. Många länder i Europa är mycket olika varandra och det finns massor av språk och kulturer. Därför är det förmodligen svårt att få fram en gemensam kultur under möten mellan länderna, alla kan knappast uppskatta den.

Jag själv känner ingen direkt samhörighet med andra européer jämfört med exempelvis amerikaner. Däremot om jag skulle ha varit på semester i Amerika och träffat en annan person från Europa så hade jag nog känt att vi hade något gemensamt och att vi nästan borde känna varandra. Det här nämner även Idermark. Jag ser alltså mig själv som en europé mer än vad jag själv tänker mig. Det finns någon viss känsla över européer trots att det är så stor skillnad mellan alla de människor som bor här.

Exempel på europeisk identitet

Vad skulle då en typisk europeisk identitet vara? Hur ser en amerikan på européer? Förmodligen är bilden av européer väldigt olika beroende på vem man frågar. Europa är litet till ytan men innehåller massor av olika sorters människor, historia, kulturer m.m. Det går knappast att få in allt under en person. En europé kan inte vara en baguette-ätande, tjurfäktande, pizzabakande, bastubadande blondin med stora bröst som klär sig i lederhosen. Jag tror att några generella sätt att se på en europé kan vara:

-          Framgångsrika teknologiska företag (Skype, spotify m.m.)

-          Fredliga (färre oroligheter än i många andra världsdelar)

-          Stor matkultur (allt från pizzor i Italien till ostlandet Frankrike)

Som jag har beskrivit så går det inte att smälta ihop alla identiteter till en enda generell identitet. Idermark sade att en vanlig metafor är att tala om det mångkulturella USA som ”the melting pot” vilket innebär att många olika identiteter smälter ihop och blir en amerikan. Kanske hade det kunnat gå att se en europé på samma sätt men frågan om hur en typisk europé agerar m.m. kvarstår.

Jag tror knappast att det går att förklara en typisk europeisk identitet. Däremot ser jag ingen stor betydelse av varför man ska veta om en sådan identitet. Kanske är det bra att vi är så olika att det inte går att smälta oss samman. Jag är nöjd med läget som det är och jag uppskattar att européer kan vara så olika.

Källor:

Elisabet Idermark 29/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”EU-kommunikation”

I dagens samhälle kan företag vara i princip hur stora och hur små som helst. Det finns enmansföretag och det finns företag med hundratusentals anställda. Skillnaden är alltså mycket större nu än för hundra år sedan då jag antar att de allra flesta företag var små och nästan likadana. Nu har vi stora kedjor som växer globalt och finns i världens alla hörn samtidigt som de konkurrerar ut småföretag som inte kan hålla samma mått. McChesney (2001) mediesystem som har vuxit globalt den senaste tiden. Innan 1990 har mediesystemen endast varit nationella men vid sekelskiftet började de växa globalt i en snabb fart. I boken skriver han bland annat att vi nu ser ett skapande av globala oligopol precis likt oljeindustrin. Det här ser jag mycket allvarligt på.

Jag tycker att konkurrens är en viktig del på marknaden och är alltså positiv till småföretagande. När det gäller media är uppköp och utkonkurrerande av småföretag vanligt. Nyligen kom nyheten om att Gota Media vill köpa upp tidningen Östran här i Kalmar. Företaget, som tidigare äger bland annat Barometern, kommer i så fall att nästan få monopol bland dagstidningarna i Kalmar då jag tror att de flesta kalmariter läser just dessa två tidningar. Frågan är då om sådana här situationer är bra eller dåliga? Ska det vara få stors företag eller många små företag?

Storägare vs. Småägare

Jag anser att det finns både för och nackdelar med både små och stora företag. Detta vill jag förklara i några få konkreta punkter som följer:

Stora företag:

-          Kan minska priserna genom massproduktion och massköp

-          Har möjlighet att genomföra stora kampanjer med många inblandade

-          Syns och hörs på en större geografisk yta

-          Har problem att göra snabba förändringar

Små företag

-          Är mer flexibla och anpassningsbara

-          Skapar större konkurrens

Egenföretagare

Jag är sedan en tid tillbaka delägare i två nystartade företag. Sedan en lång tid är jag intresserad av affärsidéer och uppstartning av företag. Om samhället hade styrts enbart av större företag hade det varit mycket svårt att starta upp ett eget företag och kunna konkurrera. Jag vill på ett eller annat sätt jobba med småföretag i framtiden, antingen i företag jag äger själv eller exempelvis konsultering för andra företagare. Jag hade gärna sett att samhället hade bestått av fler mindre företag än några få stora. Exempelvis är det så gott som omöjligt att starta upp ett företag nu och konkurrera med IKEA. Detta gör att många inte ens tänker tanken att kunna göra det.

Jag tänker alltid försöka göra det bästa för att ha kvar småföretagen. Det är roligare med mindre företag. De är mer spännande, mer flexibla och går att förhandla med på ett annat sätt än med stora företag. Länge leve småföretagen och konkurrensen!

Källor:

Jens Cavallin 28/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Medier, struktur och makt I”

McChesney, Robert W (2001) Rich Media, Poor Democracy: Communication Politics in Dubious Times. New York: The New Press.

I ett historiskt perspektiv har människor mestadels levt i patriarkat. Det är först på det senaste århundradet som de riktigt stora förändringarna har gjorts ur jämställdhetssynpunkt. Dessa förändringar talar Britt-Marie Ringfjord om under en föreläsning om genus och medier. Hon talar bland annat om många olika perspektiv på feminism men vad som jag tycker är mest intressant i det här ämnet är diskussionen av könsskillnaderna. Jag tycker att på grund av alla diskussioner om högre jämställdhet, feministiskt initiativ, internationella kvinnodagen m.m. så blir skillnaderna mellan män och kvinnor större. Det skulle räcka med att lära upp i skolorna att alla människor ska behandlas lika och jobba med mångfaldsarbete på organisationer. Ju mer människor pratar om skillnaderna desto mer tydliga blir de.

Curran (2010) skriver att media skapar skillnader mellan könen och hierarkiska strukturer. Det är alltså genom media som vi lär oss om skillnader, inte likheter, mellan könen och detta bildar vår uppfattning. Om vi bara ser höga chefer som är män så kommer vi tro att det inte finns kvinnliga chefer. Media har större inflytande på oss än vad de allra flesta personer tror.

Orättvis damfotboll?

Under föreläsningen talade Ringfjord om ett exempel som jag reagerade starkt på. Hon sade att fotbollsbranschen är orättvis då herrfotbollsspelare kan försörja sig på sina löner i allsvensk fotboll medan damfotbollsspelar på samma nivå behöver ett extra arbete vid sidan om. Jag anser att det här är fullt logiskt. Damfotboll har inte samma efterfrågan och drar därmed inte samma publik. Eftersom herrfotoboll faktiskt har högre tempo, hårdare spel och fler häftiga mål är det mer eftertraktat vilket är mycket svårt att förändra. Därför får klubbarna inte in lika mycket pengar som måste resultera i en lägre lön till spelarna.

Ringfjord menade att problemet med de låga lönerna låg i att damfotbollsklubbar behöver andra sponsorer än vad herrlagen behöver och att det därför är svårt att få dessa. Jag tror inte att problemet ligger i brist på rätt sponsorer eftersom sponsorer också betalar utifrån hur bra efterfrågan är av laget. Om laget inte drar lika stor publik så vill ingen betala lika mycket pengar för det. Jag anser alltså att det här fallet inte är en jämlikhetsbrist utan helt enkelt brist på efterfrågan.

Stereotyp homosexualitet

Jag skrev i inledningen om att ju mer människor pratar om skillnader mellan personer desto mer tydliga blir skillnaderna. Hittills har jag endast skrivit utifrån manligt/kvinnligt men samma sak gäller även homosexuella. Om homosexuella hade framstått på samma sätt som heterosexuella både i samhälle och i media så hade det förmodligen inte funnits lika mycket kränkningar mot homosexuella som det finns idag. Bland annat finns det pridefestivaler och parader, gaygala, speciella symboler m.m. På det här sättet visas skillnaderna mer och istället för att t.ex. en homosexuell man ska ses som en ”vanlig” person så får folk intrycket av att de är tramsiga, modemedvetna personer som bara talar om ”fashion” med stockholmsdialekt. Det här är nämligen vad media visar av homosexuella t.ex. genom tv-program som Fab 5. Homosexualitet förstoras helt enkelt enligt min åsikt. Om media visar lite mer ”normala” personer som är homosexuella som jag vet med säkerhet finns där ute så kommer bilden av homosexuella ändras. Jag har även hört folk som talar om ett speciellt ”homoutseende”, vilket förmodligen inte stämmer in ofta på personer.

Något annat som handlar om min teori är vad som kallas för mångfaldsarbete inom organisationer. Det innebär att man som organisation ska försöka få en så bra mångfald som möjligt genom skillnader mellan kön, etnicitet, handikapp och även sexuell läggning. Varför peka ut vilken sexuell läggning folk har? Det har ingen som helst inverkan på hur arbetet sköts och gör bara att de homosexuella knappast kan vara anonyma i sin läggning. Visserligen kan det även vara positivt med sådan mångfald eftersom det ger fler perspektiv i vissa diskussioner men det är samtidigt fel att peka ut de homosexuella.

Avslutande kommentarer

Om jag ska summera mina åsikter så skulle jag säga att ju mer skillnader mellan olika grupper i samhället visas och diskuteras desto större problem blir det. På det här sättet förstoras skillnaderna och folk blir kränkta och felbehandlade. Sluta peka ut och särskilja personer och försök bara att lära ut uttrycket ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad” och dess innebörd!

Media har makten över folks åsikter vilket bör tas på allvar. Kanske ska mediebolagen vara mer medvetna om citatet från Spiderman: “With great power comes great responsibility”. Media har makten men samtidigt ansvaret för att grupper i samhället inte syns på ett missvisande sätt.

Källor:

Britt-Marie Ringfjord 27/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Genus och Medier”

Curran, James (2010) Mass Media and Society. 5th ed. London: Bloomsbury.

Nyligen deltog jag på en föreläsning där Annelie Ekelin talade om eDeltagande. Hon menar att eDeltagande omfattar publikt deltagande med IT-stöd i olika processer, alltså att bland annat låta personer vara med och driva utvecklingen av någonting genom att delta i diskussioner via internet. Det här är någonting som jag tror kommer bli större och större med åren. Redan nu har det börjat användas av många företag och myndigheter.

Ekelin talade under sin föreläsning om sociala medier och fördelar med att använda dessa utifrån ett organisationsperspektiv. Framförallt sade hon att sociala medier bidrar till att minska motivationströskeln för deltagande, alltså att det blir enklare för personer att delta. Det här är nog den främsta anledningen till varför organisationer väljer att använda sig av sociala medier. På senare tiden har förmodligen Facebook blivit den mest effektiva kommunikationskanalen bland de sociala medierna på internet. På Facebook finns 500 miljoner människor som använder tjänsten framförallt för nöjets skull och jag tror att om en person gör något de gillar samtidigt som de ser reklam eller liknande så blir de mer positivt inställda till det. Därför tror jag att t.ex. kommuner med fördel kan använda sig av Facebook-grupper och andra funktioner för att nå ut till personer och få dessa att agera. På det sättet minskas motivationströskeln precis som Ekelin sade.

Curran (2010) skriver angående e-democracy och eDeltagande att internetuppkoppling har blivit något av en grundförutsättning för medborgarskap i dagens digitala samhälle. Visst är det så. Vi känner oss utanför och borta från omvärlden när vi inte har tillgång till internet. Curran (2010) säger även att utan internetuppkoppling skapas inte bara en digital klyfta (skillnaden mellan de som har internet och de som inte har) utan även en demokratisk klyfta. Nu för tiden är alltså internet så pass viktigt för människor att demokratin försämras när inte alla har tillgång till det. Internet ger oss tillgång till så mycket information och material så att vi kan få reda på precis vad vi vill.

För att eDeltagande ska fungera som samhällsutveckling behövs såklart oftast en hel del information och material från kommunen (eller vilka det nu är som vill genomföra det). Det kan på det sättet krävas mycket tid att ge ut detta material och kanske är det sådant material som de inte är så stolta över, exempelvis en budget som inte kunde hållas. Samtidigt så är det viktigt för oss medborgare att vi får tillgång till detta material då vi lever i ett demokratiskt land. Vi har rätt att se det och därför tycker jag att det bara underlättar att exempelvis ha materialet på sin hemsida.

Jag kan tänka mig att det förr var ganska svårt att involvera ungdomar i utveckling och undersökningar som rör samhället. Det problemet har idag blivit enklare att lösa. Ungdomar sitter idag väldigt mycket tid framför datorn och internet. Den här målgruppen är alltså väldigt enkel att nå via internet om det görs på rätt sätt. Samtidigt behövs det göras på ett bra sätt för att lyckas fånga ungdomarnas uppmärksamhet och intresse eftersom de möter massor av liknande information varje dag och inte kan ta in allt.

Eget exempel på eDeltagande

Om jag nu hade suttit i exempelvis en kommun och velat involvera ungdomar i en undersökning som handlar om nöjesutvecklingen i kommunen så hade jag valt att göra detta genom internet. Jag skulle ha haft undersökningen på Facebook där jag vet att ungdomarna befinner sig och försökt göra reklam genom nätverk som jag vet att ungdomarna där är med i. Informationen hade formulerats ungefär såhär:

Vad vill du ha på din gata?
Vi förstår att du gärna hade kommit ifrån datorn en stund om det hade funnits något kul att göra. Nu vill vi på Kalmar kommun veta vad du vill ha för aktiviteter eller nöjen i stan. Vi blir nöjda om du blir nöjd. Hjälp oss och svara på några frågor här. Tack! J

På det här sättet tror jag att ungdomarna skulle bli mer positiva och känna att informationen är mer personlig än vad vanlig kommuninformation brukar vara. Samtidigt som det syns på ett ställe där ungdomar befinner sig och gillar så tror jag att det hade varit en lyckad satsning.

Vilka bör använda sig av eDeltagande?

• De som har mest användning för eDeltagande anser jag vara kommuner och politiska organisationer. Kommuner är till för att få det lokala samhället att fungera så bra som möjligt och bli ett ställe där invånarna trivs och vill stanna. Därför är det viktigt för kommunen att låta invånarna vara med och bestämma och utveckla. Då behövs det ett enkelt sätt för invånarna att delta i diskussionerna vilket då kan lösas genom eDeltagande. Det behövs en bra webbplats med funktioner som gör det enkelt och förståeligt för alla så att alla har samma förutsättningar att påverka. Problemet med detta sätt att sköta utveckling är att internetbefolkningen inte är proportionsenligt med verkligheten. Det är klart fler ungdomar som befinner sig på internet än pensionärer. Därför faller en stor grupp bort i eDeltagandet och med det i åtanke måste kommunen försöka komma ut till pensionärer på annat sätt än via internet.

• Kommuners användande av eDeltagande kan ses som ett lokalt användningsområde medan politiska organisationers användning mer kan ses som framförallt globalt. Politiker ska representera sina väljare och behöver därför få inblick i hur dessa tänker och tycker. Därför är eDeltagande mycket viktigt även för dessa då personer från hela landet ska kunna säga sitt och då är internet det bästa alternativet för interaktion.

• Även företag kan med fördel använda eDeltagande på vissa sätt. Bland annat kan företag behöva veta hur de ska utveckla sina tjänster eller produkter för att tillfredsställa sina kunder. Då är en bra internettjänst ett bra alternativ för att få in den informationen. Exempelvis kan vara att skapa ett diskussionsforum där kunder kan diskutera företagets tjänster eller produkter.

Avslutande kommentarer

Jag har förstått fördelen med att använda internet som kommunikationskanal och vikten av eDeltagande. Det underlättar arbetet att nå sin målgrupp eftersom det går att utnyttja både lokalt och globalt. Det är inte svårare att få folk runt i världen att delta än att få invånarna i den lokala byn att göra det. I mitt framtida arbete kommer jag att använda internet i största möjliga grad när det finns anledning att göra det. Det finns flera olika fördelar med detta, bland annat anser jag att det är:

-          Billigare (Det går ofta att genomföra nästan gratis)

-          Miljövänligare (Inga massutskick via posten)

-          Effektivare (Jag kan involvera fler personer utan att de behöver anstränga sig)

Källor:

Annelie Ekelin 22/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”eDeltagande”

Curran, James (2010) Mass Media and Society. 5th ed. London: Bloomsbury.

Av egen erfarenhet vet jag att det är mycket diskussioner bland framförallt ungdomar idag om public service och den tillkommande mottagaravgiften på 2100kr per år. Många ungdomar säger att de inte vill betala för någonting de inte utnyttjar, alltså att de exempelvis inte tittar på SVT. Frågan jag ställer mig då är om det på något sätt går att avskaffa public service eller finansiera det på annat sätt. Jag ska samtidigt tillägga att när jag vidare skriver om public service menar jag både TV och radio men att jag ofta använder SVT som exempel för public service i helhet.

Alternativ vid förändring

Olof Hultén sade på en föreläsning med ämnet public service att det finns ett antal alternativ för att få ut det bästa möjliga för allmänheten i radio och TV. Han säger bland annat att om vår public service ska förändras på något sätt så kan det göras på ett sådant sätt att SVT endast visar den sortens TV som ingen annan kanal vill visa men som fortfarande behöver visas då det finns en efterfrågan bland vissa grupper i samhället. Ett annat alternativ är att public service-kanalerna försvinner och andra kanaler får offentligt stöd för public service-produktion. Själv tror jag att det senare nämnda alternativet kan vara bra i framtiden då det kan uppmuntra andra kanaler att tillfredsställa även mindre grupper i samhället. Det här kan även vara ett nytt sätt för annonsörer att nå specifika grupper som annars kan vara svåra att nå då de tittar mer på SVT för tillfället. TV-reklamen hade då blivit billigare för annonsörerna eftersom det inte är lika många tittare. Samtidigt förlorar inte TV-bolaget på de billigare annonserna eftersom de även får bidrag för att göra programmet.

Vad det gäller reklam i public service-kanalerna är jag positivt inställd till detta. Reklam är något bra och intressant. Olof Hultén sade att SVT inte får ha reklam i sina kanaler men att däremot programmen får vara sponsrade. Skillnaden mellan reklam och sponsring menar han är att reklam är bestämt i förväg exakt när, var och hur ett budskap ska visas. Sponsring har inte lika hårt dragna linjer för hur det ska synas i programmet. När jag ser program på SVT uppfattar jag inte ofta att programmen är sponsrade vilket tyder på att det inte märks av lika mycket som reklam i program. Då tycker jag att sponsring borde kunna utnyttjas mer än vad det gör. Det här kan vara ett sätt för SVT att dra in mer pengar och kanske på det sättet sänka mottagaravgiften i längden.

SVT – en nödvändighet?

Själv har jag uppfattningen att de flesta personer ser exempelvis SVT som mer trovärdigt än andra kanaler. Det kan ha att göra med att har ett uppdrag att representera alla och ge folket ett brett utbud samtidigt som att de inte är beroende av utomstående intressenter. Jag har en känsla av att SVT har ett mindre vinklat material än vad de flesta andra kanaler har eftersom de andra kanalerna måste göra innehållet så intressant som möjligt för att sälja bättre.

Enligt Hadenius, Weibull & Wadbring (2009) lockade SVT1 och SVT2 år 2007 en större mängd tittare än vad TV4 gjorde. SVT stod sammanlagt för 31% av befolkningens tittartid och TV4 för 22% vilket visar att SVT fortfarande är en mycket viktig del av TV-Sverige. Samtidigt visar Hadenius et al (2009) att samtliga av de 20 mest sedda tv-programmen i Sverige år 2007 sändes på SVT. På listan låg bland annat Melodifestivalen, Kalle anka, På spåret och Saltön. Inte ett enda av de mest populära programmen sändes av TV4 eller någon annan kommersiell kanal. Med tiden tror jag dock att TV4 kommer att gå om SVT tittarmässigt eftersom jag antar att en stor del av tittarna där är pensionärer som kommer att gå bort förr eller senare.

Jag anser att för tillfället så behövs public service i Sverige. Däremot i framtiden är jag osäker på om det verkligen är nödvändigt. Jag tror nämligen att det främst är den äldre delen av befolkningen som uppskattar public service-kanalerna på TV och radio. Enligt septemberstatistik från MMS så är alla mest sedda tv-programmen av pensionärer sända på SVT. Däremot personer under 40 år tittar knappt på SVT enligt statistiken.  Jag tror att för pensionärerna är SVT mycket mer trovärdigt än de kommersiella kanalerna och de har fler rituella behov som dagens ungdomar inte kommer ha i samma utsträckning senare i livet. Dagens ungdomar är uppvuxna med ett stort urval av kanaler i både radio och TV samtidigt som de är vana vid att se reklam överallt. När de blir äldre kommer de att vara vana vid att se på många olika kanaler och kunna variera sig mer än vad de äldre kan idag. Det här är helt baserat på mina egna tankar och kunskaper.

Avslutande kommentarer

Svaret på min inledande fråga skulle jag vilja säga är att inte lägga ner public service, åtminstone inte på ganska många år. Däremot kanske det finns andra sätt att finansiera public service-kanalerna på. Nu för tiden är nog de flesta personer trots allt mer vana vid reklam och förhoppningsvis också mer positivt inställda till det. Faktum är att reklam är ett populärt samtalsämne, både i informella samtal med vänner och i dagens alla tidningar och webbplatser. Med tanke på det så tror jag att det hade varit mer uppskattat än mindre uppskattat att få in lite mer reklam i public service-kanalerna och få lägre mottagaravgifter. Det behöver nödvändigtvis inte bli helt reklamfinansierat utan det hade räckt med en kompromiss, att ha lite mer reklam och lite lägre avgift. SVT har ju faktiskt reklam för sina egna program mellan programmen. Att lägga in utomstående reklam i några minuter mellan programmen hade inte gjort någon avsevärd skillnad enligt min åsikt. Hur det blir i framtiden får tiden utvisa.

Källor

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart. Massmedier: en bok om press, radio och TV. 8 uppl. Stockholm: Bonnier

Olof Hultén 19/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Public service”

http://mms.se/_dokument/rapporter/manad/M%C3%A5nadsrapport_2010-09.pdf

Just offentlighetsprincipen är något som jag har varit intresserad av sedan jag första gången hörde talas om den. Det är ett intressant ämne som inte alla vet så mycket om. När jag nu talar om offentlighetsprincipen menar jag framförallt handlingsoffentlighet, vilket även Eva Jönsson menar är det som oftast avses. I lagen står att handlingsoffentligheten innebär: ”Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning ska varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar” (2 kap 1§ TF). Jönsson sade att myndigheterna har en serviceskyldighet som innebär att lämna ut allmän och offentlig handling direkt till den som efterfrågar den alternativt att skicka en kopia av handlingen.

Förebygger fusk och lögn – Bra!

Jag ser både för- och nackdelar med offentlighetsprincipen. Det som är bra är att alla personer har samma möjlighet och tillgång till offentlig information från myndigheter. Som demokratiskt land är detta visserligen något av en förutsättning. Genom hög offentlighet bland myndigheternas handlingar är risken mindre att saker sköts på fel sätt eller att någon fuskar i arbetet. Olsson (2006) skriver att effektiviteten, d.v.s. att inkompetens, dålig organisation m.m. avslöjas snabbare, är en anledning till varför offentlighetsprincipen finns. Förhoppningsvis leder detta till ett bättre jobb bland de som jobbar på sådana ställen då de måste ta ett större ansvar. Sara Svensson, informatör på Kalmar kommun, säger att en stor fördel med att jobba inom offentlig sektor är att hon aldrig behöver ljuga om saker. Hon menar att informatörer på företag ofta kan behöva ljuga i sina yttranden. Det låter då som att myndigheter är mer oskyldiga och ärliga jämfört med privata företag. Frågan är då om det inte hade varit bättre att privata företag hade varit lite mer offentliga på vissa håll för att undvika mer fusk och problem. Dock tror jag att det inte går att ha offentliga privata företag på samma sätt eftersom det handlar om affärshemligheter som inte bör komma ut till konkurrenter m.m.

Kräver mycket resurser – Dåligt!

Något som jag anser är mindre bra med offentlighetsprincipen är att det kan kräva mycket resurser från myndigheterna. Det kan ta väldigt lång tid om flera personer begär ut vissa handlingar under en dag. På så vis kan arbetet på myndigheten försämras då allt för mycket tid går ut på att ge ut handlingar och göra sekretessbedömningar. Därför är det på sätt och vis viktigt att inte för många personer blir intresserade av myndigheternas handlingar eller utnyttjar sina rättigheter allt för mycket. Om varje person skulle utnyttja offentlighetsprincipen varje dag hade samhället inte fungerat. Då hade det blivit kaos på myndigheterna och all tid hade gått åt att ge ut handlingar.

Det är konstigt att offentlighetsprincipen innebär att alla ska kunna ha tillgång till allmänna handlingar men att det är få personer som vet vad det innebär och hur man kan utnyttja det. Borde inte alla personer få veta vad de har för rättigheter mer än vad de vet idag? Visserligen kan jag förstå att myndigheterna inte vill att vetskapen om offentlighetsprincipen ska bli större eftersom det då hade gått för mycket tid åt att behandla dessa ärenden. Kanske är det bäst att ha som vi har det idag, att inte prata så mycket om denna viktiga princip. Risken är också att vissa personer kan komma att utnyttja principen bara för att jävlas. Det är nämligen så att du som person alltid har rätt att vara anonym när du hämtar ut handlingar och det finns inget som hindrar dig från att hämta ut samma handlingar varje dag, enligt Jönsson. Det här leder såklart till allt för mycket onödigt jobb för de anställda.

Demokratin – ett grundmotiv

Vad jag tycker var konstigt under föreläsningen med Jönsson var att hon inte talade om offentlighetsprincipen utifrån det demokratiperspektiv som Olsson (2006) skriver om. Han menar att eftersom så stora mängder information finns tillgängligt för alla så kan medborgarna få mer och bättre kunskap. Eftersom kunskap är makt menar han även att det bidrar till ett starkare inflytande. Offentlighetsprincipen är alltså viktig för vår rätt att ta reda på information och sätta oss in i myndigheternas arbete. Det här tycker jag är den viktigaste aspekten angående offentlighetsprincipen och om jag kommer att utnyttja den så kommer det vara av anledning att jag vill ha mer kunskap om något.

Källor:

Olsson, Anders R (2006) Yttrandefrihet och tryckfrihet: handbok för journalister. Stockholm:Studentlitteratur.

Eva Jönsson 14/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Informationsfrihet”

Sara Svensson 11/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Kommunikation i offentlig verksamhet”