Under en föreläsning med Sara Svensson, informatör från Kalmar kommun, berättades skillnaderna mellan informatörsrollen i offentlig verksamhet och i privata företag. Svensson sade bland annat att en viktig och intressant skillnad är meddelarfriheten som finns i den offentliga verksamheten. Som informatör (eller övrig anställd också) får man inom offentlig verksamhet läcka information till tidningar även om den är sekretessbelagd. Chefen får då inte ens fråga vem som har läckt eftersom den då riskerar att till och med få fängelsestraff. Hon förtydligar dock att det är mycket ovanligt att de anställda vill läcka information eftersom de är lojala mot sin organisation och vill dess bästa.

Jag tycker att meddelarfriheten är viktig att ha. Om det händer saker inom organisationen som är skumma eller som är intressanta för allmänheten på ett eller annat sätt så anser jag att det ska få föras vidare. Just lagen om att chefen inte får försöka ta reda på vem som läckt är förmodligen det viktigaste eftersom de anställda inte hade vågat läcka vid andra omständigheter. Detta förbud skriver Olsson (2006) om och säger även att skillnaden mellan privat och offentlig sektor är att i privat sektor gäller inte detta förbud mot att forska efter meddelares identitet. Olsson (2006) säger även att den privatanställde tjänstemannen riskerar att bli avskedad eller utsättas av annan sanktion eftersom det inte finns något förbud mot detta. Det enda som kan rädda den anställde är hur anställningsskyddet ser ut vilket kan vara olika i olika situationer. Frågan är då bara om det inte hade varit bättre om samma regler angående förbud att forska efter meddelares identitet hade gällt även för privat verksamhet?

Alla har vi hört om många olika skandaler i företag både här och där.  Vissa har orättvisa arbetsvillkor och andra småfuskar med skatter. Då tycker jag att det hade varit bra att även i dessa organisationer ha en bra fungerande meddelandefrihet. Lagar som hindrar chefen att efterforska läckan ska i så fall finnas så att anställda vågar läcka. På detta vis kan många fler företag avslöjas när något fel görs och vi kan få ett rättvisare samhälle.

En god vän till mig brukar säga att ”alla människor är svin” och då syftar han till att alla mer eller mindre fuskar med småsaker eller har negativa åsikter som de handlar efter ibland. Kanske ligger det något i det han säger. Vi har ju bland annat sett hur polischefer köper sex och att toppolitiker handlar godis för skattepengar. Frågan är då: kommer det avslöjas allt för mycket om meddelarfriheten är lika stor i alla organisationer? Det kanske inte kommer finnas några skandaler längre om sexköp och skattefusk blir vardagsmat i tidningarna.

Vad jag då ser är två sidor av myntet, en paradox av införandet av större meddelandefrihet i privat verksamhet. Det är förmodligen mer fusk och skumma handlingar i ett privat företag då dessa oftare är vinstdrivande (och som vi alla vet så gör pengar att människor blir galna). Fusk kanske behöver avslöjas oftare för att andra personer inte längre ska våga fuska själva, men eftersom anställda i dessa fall riskerar sina jobb vid läckningar leder detta till att inte lika många läckor finns. Däremot finns det en risk att större meddelandefrihet kan leda till för många avslöjanden och att fusk ses som något vardagligt som alla gör och därför bli mer och mer förståeligt och näst intill tillåtet genom förändrade normer.

Avslutande kommentar

Som ett övergripande svar på alla mina frågor kan jag säga att lösningen är ärlighet och rättvist agerande. Om alla personer tar mer ansvar och ser till att inget småfusk sker som kommer det inte heller behövas läckor. Ärlighet och rättvisa ska vara normer i organisationer. Det ska jag förespråka i när jag kommer ut i arbetslivet.

Källor:

Olsson, Anders R (2006) Yttrandefrihet och tryckfrihet: handbok för journalister. Stockholm:Studentlitteratur.

Sara Svensson 11/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Kommunikation i offentlig verksamhet”

När jag under veckan lyssnade på Eva Jönsson under en föreläsning i yttrandefrihet var det en sak hon sade som satte sig extra hårt i mitt huvud. Hon berättade om en arrangerad bild som var menad som ett hot mot Alexandra Pascalidou. Eftersom denna bild direkt skickades till Aftonbladet för publicering så gick dessa brottslingar under tryckfrihetsförordningen (TF) och ses därför endast som meddelare som skyddas av ett meddelarskydd. Därför gick dessa personer friade från rättegången då de enligt Olsson (2006) skyddades av grundlag. Frågan är därför: Ska det vara så här eller ska det gå att gå runt vissa lagar i enskilda fall?

Det som skyddar personerna i Pascalidou-fallet är meddelarfriheten som enligt Olsson (2006) innebär straffrihet. Meddelaren kan då göra något som är förbjudet utan att straffas för det. Det här är det som jag tycker är lite konstigt.  Varför ska det vara tillåtet att göra något förbjudet i vissa fall? Vad är då lagar och regler till för?

Tolkande domar

Många lagar är tolkningsfrågor i rätten. Exempelvis i fall om hets mot folkgrupp, säger Eva Jönsson, är det mycket svårt att bedöma vad som är lagligt och inte lagligt att säga. Därför är det upp till domare, eller i vissa fall jury, att bedöma hur domen ska lyda. Kan det inte då vara en tolkningsfråga även av lagarna i helhet? De flesta personer, kan jag nästan säga med säkerhet, kan hålla med om att exempelvis ett olaga hot fortfarande är olaga hot även om det skyddas av tryckfrihetsförordningen. Ska det verkligen då vara så hårt att man inte ska få kringgå detta i enskilda fall?

Vi vet, enligt Olsson(2006), att det efter fallet med Alexandra Pascalidou 2003 stiftades en ny lag mot olaga hot under TF, men min åsikt handlar inte specifikt för just det fallet utan i rättsväsendet i allmänhet. Det kommer alltid att finnas små kryphål för brottslingar att komma igenom om det inte går att vara lite mer flexibel i detta arbete. Ett annat bra exempel av dåligt rättssystem finns i filmen "Law Abiding Citizen" vilket dock utspelar sig i USA. Här mördas en familj men gärningsmännen släpps snabbt på fri fot trots vittnen. Huvudpersonen, vars familj mördades, ska protestera mot rättssystemet genom att hitta alla möjliga kryphål i lagarna. Den filmen förklarar min åsikt på ett mycket bra sätt. Se den så förstår du vad jag menar!

Som jag har läst ur Olsson (2006) så vet jag att flera olika lagar har kommit till genom att det innan har funnits brister. Några exempel på dessa lagar är hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak, brott mot medborgerlig frihet och som nämnt tidigare även olaga hot. Kommer det då alltid bara att fyllas på med nya lagar om man märker att det finns brister? Jag tycker själv att det hade varit enklare om de dömande får friare händer att tänka logiskt i besluten och att vissa lagar kan få tolkas istället för att användas ordagrant. Om mitt önskade tillvägagångssätt verkligen fungerar är dock tveksamt men tanken är god och jag skulle vilja att man ser över möjligheten. Förmodligen kommer rättsväsendet aldrig att förändras på ett sådant sätt och det är jag medveten om.

Genom föreläsningar med Eva Jönsson har jag förstått vikten av att verkligen ha koll på lagarna som kan beröra mig själv som ledare eller anställd. Jag som själv vill jobba som ledare inom media har stor fördel av att vara insatt i hur lagarna kring tryckfrihet och yttrandefrihet kan beröra mitt arbete. Det känns också som att en person som är insatt i lagar och regler uppfattas som mer trovärdig och ärlig vilket kan utnyttjas på ett positivt sätt. Under föreläsningar i ämnet har jag hört om flera exempel på ledare som inte har varit medvetna om vilka lagar och regler som gäller, exempelvis en kommunchef som inte visste att hans sms klassas som offentliga och kan begäras att bli visade. Det är alltså mycket viktigt att veta vad som gäller och det är jag medveten om. Jag är intresserad av lagar och regler samtidigt som jag tycker att det är viktigt att allt görs på ett rättvist sätt. Det är en viktig förutsättning för min framtida karriär.

Källor:

Olsson, Anders R (2006) Yttrandefrihet och tryckfrihet: handbok för journalister. Stockholm:Studentlitteratur.

Eva Jönsson 5/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Yttrandefrihet”

Något som har intresserat mig på senaste tiden är de ökande interaktionsmöjligheterna i media. En stor anledning till detta är Internets utveckling. Enligt Hvitfelt & Nygren (2008) så når television, dagstidningar och radio ut till 74-86% av Sveriges befolkning varje dag. 31% av Sveriges befolkning hade 1998 internetuppkoppling men så snart som åtta år efter hade 80% uppkoppling. Detta visar på hur snabbt och hur starkt som internet har utvecklats. Med internet följer självklart många fördelar när det gäller interaktionsmöjligheter. Framförallt kan varje människa nu chatta, skicka e-post och kommentera allt från företags åsikter till enskilda personers bloggar.

Hvitfelt & Nygren (2008) skriver även att genomsnittlig användning per dag av TV är 101 minuter och radio 109 min. Detta kan jämföras med att år 1998 använde 21% av befolkningen internet en genomsnittlig dag och år 2006 hade andelen ökat till 62%. Tiden hade också ökat från 10 minuter per dag till 53 minuter. Det här visar alltså att en större del av befolkningen nu använder internet nästan lika länge som det genomsnittliga TV-tittandet. Förmodligen är denna statistik ännu högre nu år 2010.

Internets framväxt
Det tog lång tid för företagen runt om i Sverige att förstå internets potential men när internetannonseringen ökade blev det en jättetrend. Hvitfelt & Nygren (2008) säger att internetannonsering i anslutning till sökord har haft den starkaste tillväxten mellan 2005-2006 och då ökat med 288%. Vid den här tiden tog internetannonsering fart på riktigt och nu är reklamintäkterna på internet förmodligen större än TV. Jag anser att internet gör det möjligt för företagen att vara kreativa och innovativa i sin marknadsföring. Det finns inte så mycket riktlinjer att hålla sig till och jag tror att vi alla har sett många fler häftiga marknadsföringsmetoder på internet än i annan media. Många företag utnyttjar interaktionsmöjligheten genom att skapa spel eller tävlingar där man kan medverka direkt i datorn. I framtiden tror jag att internet kommer att användas mer och mer i marknadsföringssynpunkt eftersom det överlag är billigare och går att göra så mycket mer av. Idag har vi bara sett toppen av isberget.

Nu för tiden kan en människa nästan leva på internet. Sara Hamqvist sade på en föreläsning om ”Medier, panik och skandaler” att vi nu inte längre är beroende av tid och rum och att handlingar kan ske på avstånd. Det stämmer ju! Nu har vi allt vi kan tänkas behöva i datorn. På internet får vi information i överflöd. Vi behöver nästan aldrig använda böcker eftersom allt står på internet och om det mot förmodan inte skulle finnas där så kan vi skicka efter boken vi söker och få den hemskickad i brevlådan. Samma sak gäller om du blir hungrig. Du behöver inte gå till affären och handla, det finns utmärkta tjänster på internet som hjälper till med både inköp, leveranser eller hemkörning av pizza. Detta kan tänkas vara skönt och tidseffektivt men på det här viset förlorar vi vad Hamqvist kallar ”interaktion ansikte mot ansikte”. Den här interaktionen tror jag är mycket viktig för en människas socialisering och speciellt för ungdomar så finns det en stor risk att det sociala livet blir sämre.

Att vi kan göra så mycket på internet kan väl inte vara bra för människor? Fler och fler människor riskerar att bli fast i sina hem ju längre internetutvecklingen går eftersom du behöver anstränga dig allt mindre för att få det du vill ha. Samtidigt är det såklart inte negativt att internettjänster och service blir bättre. Exempelvis kommer pensionärer få en enklare vardag i framtiden då de inte behöver ta sig ut på glashala vintervägar varje dag. Många människor sparar redan mycket tid genom att utnyttja internet vid bland annat kontakt med omgivningen och information om företag. Det viktigaste anser jag vara att i framtiden ha kontroll på utvecklingen och de personer som utnyttjar den!

Källor:

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (red) (2005) På väg mot medievärlden 2020. Lund:Studentlitteratur.

Sara Hamqvist 4/10-2010, föreläsning på Linnéuniversitetet med ämnet ”Medier, panik och skandaler”

Att tala om media som den tredje statsmakten är helt rätt. I dagens samhälle har media ett mycket stort inflytande på folk och det är mycket viktigt för både kommunikation och utbildning. Media har även ett slags sanningsmonopol då vi tror på det som skrivs eller sägs där. Det är via massmedier som vi idag får nästan all information både från det lokala samhället och mer nationellt samt globalt. Som exempel kan jag säga att jag inte hade vetat någonting alls om USA om det inte hade varit för media. Trots det känner jag att jag har stor koll på hur det landet är uppbyggt, hur befolkningen är, dess bakgrund och lagar som gäller där. Det visar på hur mycket information vi får genom media. Det går inte ens att tänka sig hur livet hade sett ut utan att ha tillgång till media.

Nu för tiden utvecklas medier snabbare än vad många hinner med. Idag finns det tidningar, radio och tv även på internet och i mobiltelefoner. Mobiltelefonerna har vi med oss överallt vilket gör att vi alltid har tillgång till massmedier var vi än befinner oss. Vi behöver sällan röra på oss för att få veta det senaste som har hänt, det räcker att koppla upp sig på internet.

Media och politik
Medierna är viktiga i allt som händer i samhället. Det är ofta genom media som vi bildar våra uppfattningar om händelser och i politik. Nu är det nästan så att det politiska parti som använder media på bäst sätt lyckas bra i valet. Det finns så många olika sätt att kommunicera med folket. Om du vill nå många över hela landet investerar du i en välgjord reklamfilm på TV eller radioreklam. Däremot om du vill vara med personlig kan du skapa en blogg där du förmedlar dina åsikter. Ett annat alternativ är att ha internetreklam på webbplatser där din målgrupp finns. Möjligheterna är oändliga, bara fantasin sätter gränser.

Den här bloggen kommer jag att använda för att förmedla och förklara mina åsikter om medier och samhälle, både nya funderingar och äldre åsikter. Jag försöker alltid att se den andra sidan av myntet i det jag arbetar med vilket jag tror är viktigt i den här branschen. På senare tid har jag blivit mer medveten och kritisk till olika delar i samhället och agerande från vissa företag. Jag anser det viktigt att få andra att också bli mer kritiska och kunna tänka i andra banor än det självklara.

Något som jag tycker är spännande är att se hur medier kommer att se ut i framtiden. Vilka medier är aktuella om 20 år? Kommer det fortfarande ens finnas fysiska papperstidningar eller kommer tidningsefterfrågan öka på nytt när folk börjar tröttna på internet? Det är omöjligt att idag veta hur framtiden kommer att se ut, men en sak är säker – jag kommer vara där och jag kommer hänga med!