Under hela vår utbildning har vi fått höra om tryckfrihet och yttrandefrihet och att i princip det enda som begränsar vad media publicerar är vad som kallas för spelregler för press, tv och radio. Däremot har jag aldrig riktigt fått koll på vad de där spelreglerna är och vad följderna kan bli om de inte följs. Jag har tidigare trott att det endast är riktlinjer för hur journalister ska jobba men nu har jag förstått att brytande av reglerna till och med medför straff. Kanske är det också förståeligt eftersom spelreglerna är mycket viktiga. Utan spelregler hade massmedierna inte varit trovärdiga och allt hade kunnat bli kaos.

Om nu inte dessa spelregler hade funnits hade exempelvis tidningar sett ut på ett helt annat sätt. Brottslingar och offer hade kunnat namnpubliceras direkt efter det som skett, nyheterna kunde ha varit mer vinklade och framförallt hade det kunnat framgå inkorrekt fakta i artiklarna. Dagstidningarna hade kunnat bli mer av vad vi idag kallar för skvallerpress där rubriker inte stämmer överrens med innehåll och artiklar där innehållet ofta inte stämmer eller där båda sidor inte har fått yttra sig. Detta talade Lina Isaksson om under en föreläsning. Hon nämnde en viktig skillnad mellan allmänintresse och allmänt intresse, där allmänintresse innebär det som är viktigt för samhället att veta om och där allmänt intresse endast innebär nyfikenhet. Dagstidningarnas innehåll ska alltså ha ett allmänintresse.

Vad kan då förbättras?

Vad kan vi göra för att få spelreglerna ännu mer användbara? Som sagt så tycker jag att dessa regler är mycket viktiga och behöver finnas. Innehållet är också tillräckligt bra, det innefattar allt som behövs. Jag har inte stött på några problem i press, tv eller radio som skulle kunna lösas med fler spelregler. Däremot tycker jag att straffet för att göra fel och bryta mot reglerna kan vara hårdare. Straffavgiften är för nuvarande 25 000 kr att betala för en större tidning och detta är en mycket liten summa för en tidning med över 10 000 exemplar. Visserligen är det största straffet att de blir tvungna att publicera en text i tidningen där det står att de har brutit mot reglerna m.m. Det är en skam för tidningen att behöver publicera detta. Motsvarande regler gäller självklart för radio och tv. Jag tycker trots det att straffet kan vara hårdare. Det begås fortfarande många brott mot reglerna och hårdare straff kan göra journalisterna mer försiktiga i sitt arbete. Kanske bör journalisterna personligen bli bestraffade för att på det sättet få dessa mer försiktiga. Den ansvarige utgivaren, som får ta smällen, kan självklart inte läsa allt innan det publiceras och därför är det lite fel att denna person ska få ta konsekvenserna av de anställdas handlande.

Jag anser att dessa spelregler är viktiga för press, tv och radio men att det trots allt ska vara frivilligt att följa dem för exempelvis den så kallade skvallerpressen. Vi människor är nyfikna av oss och många har behov av att läsa skvallerpress. Jag antar att dessa tidningar ändå har någon form av spelregler även de. Tryck- och yttrandefrihet är grundlagar i Sverige och är betydelsefullt för att vi ska leva i ett så pass fritt samhälle som vi har idag. Även om vi ibland behöver regler för att bevara säkerhet och skydd så är det viktigt för oss att få uttala oss fritt i media.

Källor

Lina Isaksson 24/1-2011, föreläsning på Linnéuniversitetet i kursen ”Media Management”

Pressens Samarbetsnämnd (2010) Spelregler för press, radio och tv. TU Service AB

När min tid på utbildningen Media Management börjar lida mot sitt slut har det blivit dags att fundera på tiden efter examen. Under utbildningens gång har jag lärt mig hur arbetet i stora organisationer fungerar och vilka olika roller som finns och vad dessa används till. Jag har blivit tränad och upplärd hur jag ska agera i större organisationer. Samtidigt blir man uppmuntrad att starta eget företag från diverse olika håll, bland annat genom Drivhuset och deras inspirationsföreläsningar. Detta gör valet mellan att söka jobb och starta eget mycket svårt och man tvingas sätta fördelar mot nackdelar. Jag har själv två registrerade företag som jag driver vid sidan av min utbildning och snart kommer jag behöva välja mellan att satsa på dessa fullt ut eller söka jobb på företag. Hur ska jag tänka då? Vad är de stora skillnaderna mellan små och stora företag?

Vad många forskare säkert redan har försökt förutspå är åt vilket håll företagen kommer att gå i framtiden, om storföretagen kommer att bli fler eller färre. Min första tanke var att självklart kommer fler och fler företag bli stora genom den globalisering och den snabbt expanderande företagsvärld som vi lever i. Men när jag senare funderade lite djupare på saken kanske det inte var så självklart som jag först trodde. Vi vet att vi blir mer och mer uppmuntrade att starta eget företag och det blir bara enklare att genomföra det eftersom rådgivning, bidrag och tävlingar kan hjälpa till. Dessutom har internet bidragit med att det är enkelt att själv starta upp en webbutik eller övrig verksamhet över internet. På det här sättet blir det allt fler småföretagare och kanske kommer utvecklingen att fortsätta i samma riktning.

Enligt en studie som Arbetsmiljöverket (http://www.av.se) skriver om var 96% av Sveriges företag småföretag med mindre än 20 anställda år 2003. Däremot är det endast en fjärdedel av alla sysselsatta i företag som jobbar på de mindre företagen. Det betyder alltså att de allra flesta jobbar inom stora företag.  Eftersom de stora företagen är enorma gör det att det blir svårare för småföretag att slå sig in på marknaden. Stora företag har ofta fördelen att de kan pressa ner priserna genom massproduktion vilket blir ett stort problem för småföretagaren.

Björn Glansk, publisher på MC-tidningen Big Twin, sade under en föreläsning att nackdelen med att jobba i ett mindre företag är att allt ska göras av en eller ett få antal personer. Det går inte att vara sjuk eller ledig och det är mycket viktigt att ha en klar rollfördelning. Jag förstår precis vad Glansk menar eftersom jag själv har erfarenhet av att jobba i små företag. Ledighetssvårigheterna kan vara ett problem både för en själv och för ens familj. Samtidigt tror jag att dessa problem är beroende av vilken bransch företaget verkar inom. Tidningsbranschen går inte att ta en paus i eftersom det ska skapas en tidning varje månad. Däremot i andra företag där en stor del av arbetet sker automatiskt kanske det inte är omöjligt att ta en vecka ledigt.

Arbetsmiljöverkets skriver angående tidigare nämna studie att anställda i stora företag har dubbelt så god tillgång till företagshälsovård än anställda i mindre företag. Däremot är stress och andra psykiska påfrestningar värre i större företag och där är arbetsorsakade besvär vanligare än i små. Detta är förståeligt efter vad Glansk sade angående att det i små företag inte går att vara sjuk på samma sätt. Förmodligen kan man inte arbeta där om man är en person som är sjuk ofta. Visserligen verkar det på Glansk som att arbetet i små företag är stressigt men jag tror att de som jobbar i dessa företag tolererar mer stress eftersom de har valt arbetet själva. I större företag är det nog vanligare att den anställde inte är beredd på hur stressigt jobbet kan vara.

Vad jag av erfarenhet har upplevt är att det oftast är mycket större ansvar i ett litet företag. Även om du på ett större företag får ett bra jobb med mycket ansar har du fortfarande bestämda arbetsuppgifter där du vet på ett ungefär vad som kommer behöva göras. I ett mindre företag är hela verksamheten beroende av vad just du gör. Om du missar (eller underskattar) en arbetsuppgift kan hela företaget enkelt gå i konkurs. Du måste alltid veta vad som behöver göras av både dig själv och eventuellt annan medarbetare samtidigt som att det måste göras.

Jag tror faktiskt att jag har bestämt mig nu inför framtiden, och det kanske märks på texten jag nyss har skrivit? Jag vill jobba i ett litet företag, ett företag som jag kan utveckla och expandera. Det är makten över att kunna bestämma hur arbetet ska gå till och vad som ska göras som lockar mig mest. Jag vill inte begränsas utan kunna använda all min kunskap på alla de områden jag har kompetens inom. DET är min framtid!

Källor

Björn Glansk 19/1-2011, föreläsning på Linnéuniversitetet i kursen ”Media Management”

http://www.av.se/pressrum/pressmeddelanden/2003/661.aspx 2011-01-24

Efter en första föreläsning i kursen Media Management har hjärnan fått börja jobba på riktigt igen. Den största frågan som dök upp, då Örjan Petersson talade om en media managers roll, var vad som egentligen menas med mediebranschen. Tidigare hade jag inte tänkt på saken men trots det alltid talat om mediebranschen som att jag vet vad jag pratar om. Föreläsningen med Örjan Petersson blev en stor tankeväckare: Vad räknas egentligen som mediebranschen? Tidningar, tv, radio m.m. ses ganska självklart som mediebranschen men hur är det med bokförlag, teater och konstutställningar? Var går gränsen och vad är det som gör att ett företag kan räknas till mediebranschen? Som en framtida media manager känns det nödvändigt att faktiskt kunna definiera branschen jag verkar inom.

Bilden på mediebranschen har förändrats historiskt och kommer att fortsätta att förändras. I och med mediekonvergensen som pågår för fullt kommer nya nischade företag ständigt och branschen blir mer och mer invecklad även för den insatte.

Definitionen på mediebranschen är fortfarande ganska subjektiv men är även olik geografiskt. Det innebär inte samma sak i Sverige som det gör i exempelvis USA. I en rapport från Arbetsmarknadsstyrelsen med ämnet ”Medie- och reklambranschen” (http://www.arbetsformedlingen.se) definieras mediebranschen med en definition som de säger används internationellt. De delar in mediebranschen i tre mindre delbranscher:

1.       Tidningar, tryckerier m.m.

2.       TV, radio, film och data/TV-spel

3.       Reklam

Min fråga är om detta verkligen kan sammanfatta hela mediebranschen? Under vilken kategori går i så fall exempelvis bokförlag, musikproducenter och konserter in? Om vi ska använda definitionen från Arbetsmarknadsstyrelsen ingår dessa inte i den så kallade mediebranschen vilket jag tycker är konstigt. Visserligen är inte ett bokförlag en del i själva mediet i sig som exempelvis TV4 men är däremot en viktig del i ledet för den slutliga funktionen av mediet. Musik, böcker och konst verkar uteslutas från mediebranschen och anses förmodligen vara en egen kulturbransch. Jag tycker däremot att musik och böcker är viktiga medier och minst lika mycket ”media” som film och tv-spel. Skillnaden mellan dessa är svår att se. Kan det vara så att tv-spel ses som mediebransch bara för att det inte finns något annat branschnamn för detta? Mycket möjligt. Jag kan tänka mig att ordet mediebransch dök upp i och med massmediernas framfart och att det då endast var ett samlingsnamn för de då moderna medierna, vilket inte gällde böcker, musik m.m. På det sättet uteslöts förmodligen dessa medier i begreppet mediebransch. Det senare är endast mina egna gissningar.

Vad kan då avgöra vad som ska räknas som mediebransch och inte? Küng, Picard & Towse (2008) menar att begreppet media refererar till teknologi, exempelvis press, radio, tv och ljudinspelningar. Medieföretag fungerar som paketerare av material som använder dessa teknologier. Kanske är denna avancerade definition den enklaste för att definiera begreppet.

Jag anser att det även kan vara så att vissa delar av företag kan ses till mediebranschen. Många större företag har stora kommunikationsavdelningar där arbetet handlar om allt från extern kommunikation i form av PR till intern kommunikation som till exempel nyhetstidningar till 30 000 anställda. Kan inte detta då räknas till mediebranschen? Vad är skillnaden mellan en sådan här avdelning och en reklambyrå i kommunikationsarbetet? Jag kan lova att kommunikatörer på IKEA har mer inblick i mediebranschen än möbelbranschen.

Nu ställer sig säkert många frågan: Är det verkligen så viktigt att veta vad mediebranschen är och inte är? Kanske inte, men jag tycker att det är viktigt som företagare att inte utesluta vissa företag för att dessa inte anses tillhöra mediebranschen. Exempelvis bör en tidning som Dagensmedia alltid involvera hela mediebranschen i sina artiklar och inte utesluta förlags- eller kulturbranschen.

Mediebranschen är som sagt ett svårdefinierat begrepp som fortfarande inte har ett bestämt innehåll. Enligt mig är begreppet brett och jag tänker fortsätta att se det på det sättet. Jag vill inte utesluta sidobranscher eftersom jag själv inte hade velat bli utesluten i den situationen.

Källor

Örjan Petersson 17/1-2011, föreläsning på Linnéuniversitetet i kursen ”Media Management”

http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.3e6f628912085e3b16880004387/ura00_9.pdf 2011-01-19

Küng, Lucy., Picard, Robert G., Towse, Ruth. (2008). The Internet and the Mass Media. London: Sage.